I eftermiddag ska det vara ett panelsamtal på Järvaveckan under rubriken Friskolor eller kommunala – hur skapas en jämlik skola?. Det ska bli intressant. Ingressen till samtalet är ”Vi ser allt större klyftor och skillnader mellan olika skolor.” Stämmer detta påstående? Jag vill dela med mig av en pm som jag fick från någon månad sedan från en fd medarbetare på SCB, en person som är väl insatt i skolforskning och skolstatistik. Som har skickat detta underlag till ett flertal journalister men som inte förefaller att ha tagit till sig dess innehåll. Känsla är en sak i debatten – denna friskoledebatt baseras mycket på känsla – men hur ser forskningsläget ut? Följ med här.
Sociologens text
Som sociolog verksam vid SCB under många år finner jag det underligt att korrekta fakta så sällan kommer fram. Påståenden kastas fram, ofta oemotsagda, som vore de självklara, redan bevisade, utan diskussion. Det är de ingalunda alltid, tvärtom. Skolforskningen visar ofta något helt annat. Eller så är den inte entydig.
Nedan tar jag upp några av de vanligaste påståendena och synar dem närmare. Jag har valt att uteslutande referera till skolforskning som inte är kopplad till olika intressegrupper. Detta betyder förstås inte att jag anser sådan forskning oväsentlig, absolut inte. En del är ytterst kvalificerad och kan bringa klarhet. Men just i detta inlägg har jag valt att utelämna den. Den oberoende skolforskningen är fullt tillräcklig för de slutsatser jag drar. IFAU, Skolverket och SOFI är mina huvudsakliga källor.
Det gäller alltså att skilja mellan fakta och åsikter om den svenska skolan. Jag menar att detta inte alltid görs. Vi måste faktiskt kritiskt syna de vanligaste påståendena närmare. Jag gör ett försök.
Likvärdigheten i svensk skola är ett exempel där det svepande och slentrianmässigt påstås att den minskat dramatiskt under senare år. Men likvärdighet är ett rätt luddigt begrepp om man inte noga definierar vad som avses, vilket sällan görs.
Jag har valt att fokusera på de viktigaste aspekterna av likvärdighet nämligen
- Familjebakgrundens betydelse
- Skolsegregationen
- Skolors kvalitet.
Det finns förstås fler aspekter, som jag berör översiktligt.
”Familjebakgrunden blir allt viktigare för vad man presterar i skolan”.
Påståendet är enligt IFAU felaktigt utom för elever födda utomlands som därför ofta sent kommit in i svensk skola.
Detta fastslås av IFAU i en sammanfattande rubrik: ”Familjebakgrunden inte viktigare.”
Betydelsen av utbildningsbakgrund har inte ökat över tid. IFAU: ”Ett vanligt mått på ett skolsystems likvärdighet är vilken inverkan föräldrarnas utbildning och inkomst har på elevernas resultat. Rapportförfattarna vid IFAU ser att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte förändrats för svenskfödda elever” (1).
Skolverket finner i en studie en marginell ökning, ca 2 procentenheter enligt verkets data, för svenskfödda, men då får vi gå så långt tillbaka som till millennieskiftet. När det gäller invandrarbarn födda i Sverige ser verket däremot ingen ökning överhuvudtaget av familjebakgrundens betydelse, något som jag aldrig sett poängteras i debatten. (2).
IFAU igen: ”Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands (min kurs.). Gruppen utrikes födda har också blivit mer heterogen. Det har helt enkelt blivit större skillnader på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån”. En reflektion är att det måste vara mycket svårt för vilket skolsystem som helst att kompensera för denna grundläggande ojämlikhet i elevernas förutsättningar.
”Skolsegregationen blir bara värre och värre”
Detta är helt enkelt fel. Skolsegregationen ökar inte.
Skolverket sammanfattar sin omfattande studie av skolsegregationen så här i en rapport: ”Skolsegregation utifrån migrationsbakgrund har avtagit eller stabiliserats under senare år. Även skolsegregationen utifrån socioekonomisk bakgrund verkar ha stabiliserats de allra senaste åren” (2).
Skolverkets rapport visar på många intressanta fakta som sällan lyfts fram. Visserligen har skolsegregation utifrån utbildningsbakgrund ökat något om vi går tillbaka ända till 90-talet, ca 2 procentenheter. Men nu är även den trenden bruten enligt verket. Och skolsegregation utifrån migrationsbakgrund har alltså avstannat och till och med minskat, detta sedan gott och väl ett tiotal år tillbaka. Tittar vi sedan på gruppen utrikesfödda elever så har skolsegregationen överhuvudtaget inte ökat, tvärtom. Den har i själva verket minskat, ja faktiskt i stort sett ända sedan år 2003. När såg man detta i skoldebatten?
Skolverkets slutsatser ger sammantaget alltså inget stöd för påståendet att skolsegregationen ökat under senare år, än mindre att den alltjämt ökar. Detta framhärdas likväl ideligen, även av ansvariga politiker.
En annan väl så intressant fråga är om skolsegregation i sig leder till sämre skolresultat, vilket oftast tas för givet. Detta är faktiskt inte belagt, tvärtom finner en sociologisk studie vid Linköpings och Stockholms universitet inga sådana samband (3). Studien finner att ”effekten av skolans etniska sammansättning på dess elevers meritvärden är marginell”. Därmed inte sagt att skolsegregation skulle vara oproblematisk av andra skäl.
”Skillnaderna i skolors kvalitet är för stora och ökar”
Skillnaderna tycks inte öka, i alla fall inte tydligt. IFAU finner vissa skillnader i kvalitet till friskolors fördel. Generellt är dock kvalitetsskillnader av relativt begränsad betydelse för elevresultaten. Forskare vid SOFI finner små skillnader i kvalitet mellan svenska skolor. Och de skillnader som finns betyder väldigt lite för elevernas resultat jämfört med andra faktorer. En slutsats är därför att elevernas socioekonomiska bakgrund och förutsättningar (där ambitioner och motivation kan vara viktiga parameterar) betyder i stort sett allt för resultaten, skolan väldigt lite.
IFAU: Något bättre resultat i friskolor.
En IFAU-rapport slår fast att skolans betydelse för elevresultat är relativt liten, vilket i och för sig naturligtvis inte innebär att kvalitet är oviktigt – och det finns utrymme för avsevärda kvalitetsförbättringar på vissa skolor. Men endast runt 2 procent av variationen av elevresultaten kan förklaras av skolan. Detta innebär att huvuddelen av en elevs resultat i skolan förklaras av individuella faktorer som elevens kön, familjebakgrund m.m. snarare än av vilken skola eleven går på (1). IFAU har även undersökt inte bara elevernas resultat vid en given tidpunkt, vilket är vanligast, utan även försökt mäta s.k. progression, dvs. hur stora framsteg eleverna gör den tid de går på en viss skola. IFAU sammanfattar: ”Elever på fristående högstadieskolor har något bättre resultatutveckling än elever på kommunala skolor, även efter att hänsyn tagits till att elevgruppernas egenskaper skiljer sig åt.” (1)
En viktig slutsats från IFAU:s forskning är också att det inte finns något som tyder på att skillnader i skolkvalitet ökat i särskilt stor utsträckning. Det är heller ”inte uppenbart hur skolans kvalitet ska kunna höjas, och såväl lärartäthet som lärarkompetens är bara svagt relaterade till uppmätt kvalitet.”
SOFI: Små kvalitetsskillnader mellan skolor men nästan ingen påverkan på elevresultaten.
Forskare vid SOFI har undersökt skolors kvalitet empiriskt baserat på ett stort datamaterial med variabler grupperade efter skolresurser, skolklimat och elevsammansättning (stök och mobbning ingår som viktiga variabler vid sidan av resurser och kvalitet i undervisningen). Deras slutsats är att ”skolkvalitet inte har några betydelsefulla effekter på skolutfall.” Denna kanske överraskande slutsats beror enligt forskarna på att ”skolkvaliteten varierar för lite eller för osystematiskt mellan skolor i Sverige för att ha så stor betydelse”. Skolans bidrag till resultaten är nära nog noll, elevernas bakgrund och förutsättningar i vid mening betyder nästan allt. Annorlunda uttryckt: ”Sambanden mellan socioekonomiskt ursprung respektive invandrarbakgrund och utbildningsutfall beror helt enkelt inte på att elever med olika ursprung går i skolor av olika kvalitet” (4).
Det här kan ju låta deprimerande för ambitiösa lärare och naturligtvis kan bra lärare göra skillnad, vilket forskningen också visar. Forskning visar nämligen att elevernas prestationer kan variera väl så mycket inom en skola, mellan klasser, trots identiskt elevunderlag, som mellan skolor som sinsemellan har olika elevunderlag. Detta visar att bra lärare betyder mycket. Men det är alltså på skolnivå forskarnas slutsats gäller. Men eftersom skolkvalitet betyder så lite på systemnivå innebär detta samtidigt att ingen speciell elevgrupp kan sägas ha missgynnats (eller gynnats) på något påtagligt sätt. SOFI-forskarna konkluderar att ”brist på likvärdighet i svensk grundskola knappast är ett stort problem” (4). Däremot ser man att skolsystemet har svårt att fullt ut kompensera för ojämlikhet i elevernas förutsättningar. (En reflektion: Så, om ett lands skolsystem inte förmår kompensera fullt ut för olikheter i förutsättningar, är skolan då per definiton inte likvärdig?)
”Friskolereformen har lett till sämre skolresultat, särskilt för svaga elevgrupper”
Påståendet stöds inte av oberoende forskning om reformens effekter. Det finns heller inget som tyder på att skolval särskilt skulle ha missgynnat svaga gruppers skolresultat. Tvärtom tycks elever från svagare familjebakgrund vinna på att välja skola.
Det är väl känt att svenska grundskoleelevers studieresultat försämrats och senare förbättrats enligt de internationella mätningarna, främst PISA. Metodiken och urvalet har kritiserats. IFAU har i en rapport presenterat den mest omfattande utvärderingen och analysen av själva friskolereformen. Forskarna sammanfattar: ”Vi har undersökt hur skolvalsreformerna som genomfördes i början av 1990-talet har påverkat elever med olika familjebakgrund. Resultatet tyder på att reformernas effekter på elevers skolresultat varit positiva men små – eller noll, beroende på utfall och metodval. Detsamma gäller för senare utfall såsom sysselsättning och högre utbildning. Effekterna är likartade för alla grupper av elever. Vi finner inga tecken på att elever från hushåll med låga inkomster, med lågutbildade föräldrar, eller med utrikes födda föräldrar, har förlorat på reformerna” (min kurs.). Vidare: ”I den mån vi ser skillnader mellan eleverna, så tyder dessa på att det är elever från svagare familjebakgrund, t.ex. där föräldrar har låga inkomster, som tjänar mer på möjligheten att välja skola” (5).
”Friskolor lokaliseras på ett sätt som missgynnar svaga grupper”
Data stöder absolut inte detta påstående entydigt. Det finns data som tydligt motsäger påståendet och svaret är därför mångfacetterat. T.ex. tycks friskolornas ägar- och driftsform påverka lokaliseringsbesluten.
IFAU sammanfattar: ”Fristående högstadieskolor etableras i områden med
– en hög andel utrikes födda och
– i områden med en hög utbildningsnivå” (6)
Det är de idéburna friskolorna som tenderar att etableras i områden med högutbildade, inte de vinstdrivande. Det är också de idéburna skolorna som uppvisar den största andelen elever från socioekonomiskt gynnade hem. Sorteringen efter elevers bakgrund är således starkast bland icke-vinstdrivande friskolor och det är de s.k. ideella skolorna som uppvisar den starkaste sorteringen utifrån elevförutsättningar. (1).
IFAU specificerar: ”Fristående skolor som inte har vinstsyfte (inte är aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma) etableras oftare i områden där föräldrarna har en högre utbildningsnivå”. Forskarna finner inte ”att det är friskolorna som drivs i aktiebolagsform som ligger bakom den skattade effekten att friskolor oftare tenderar att etableras i områden med fler högutbildade”. Det är således helt och hållet de icke-vinstdrivande skolorna som driver denna utveckling. Data avser alltså högstadieskolor (6).
När det gäller lågstadieskolor drar IFAU-forskarna följande slutsats: ”Det finns indikationer på att fristående skolor oftare etableras i områden med högre inkomstspridning” (7) (dvs. varken typiska hög- eller låginkomstområden, min anm.). Alltså: när det handlar om i vilka områden lågstadieskolor etableras spelar följaktligen föräldrarnas ekonomi mindre roll.
”Friskolor fördyrar och försämrar”
Det finns inget forskningsstöd för detta. Tvärtom tycks det omvända gälla.
Jag går inte djupare in i just denna fråga, som ju är föremål för rätt intensiv debatt, inte minst när det gäller skolpengens konstruktion. IFAU har dock försökt uppskatta om en kommun tjänar eller förlorar på friskolor. IFAU-forskarna Böhlmark och Lindahl finner att en högre andel elever i friskolor stärker elevernas prestationer generellt. Det visar sig också att konkurrensen medfört att kommunala skolor höjt sig, snarare än att friskolor har bättre resultat än kommunala. Samtidigt finner författarna inga tecken på att friskolekonkurrensen ökar kostnaderna i genomsnitt – om något tyder resultaten i stället på att den driver ned kostnaderna (8).
Forskarna sammanfattar: ”Vi kan konstatera att en ökning av andelen friskoleelever förbättrar både det genomsnittliga utbildningsresultatet i slutet av grundskolan och på lång sikt även gymnasiebetyg, universitetsstudier och antal utbildningsår. Vi kan vidare visa att dessa effekter är mycket stabila i förhållande till ett antal möjliga problem, som till exempel betygsinflation och olika trender i utfallsvariablerna före reformens genomförande. Intressant nog verkar det som om dessa positiva effekter först och främst beror på spridnings- eller konkurrenseffekter och inte att friskoleelever vinner betydligt mer än elever på kommunala skolor. Eftersom det har tagit tid för friskolor att bli mer än ett marginellt fenomen i Sverige, har vi kunnat se positiva effekter som är statistiskt signifikanta först ett decennium efter reformen. Vi kan också visa att en högre andel friskoleelever i kommunen inte har lett till ökade skolkostnader. Man kan därför tolka denna positiva inverkan på utbildningsresultaten som en positiv effekt även på skolans produktivitet.”
Stor resultatspridning = dålig likvärdighet?
Mycket vanskligt att dra slutsatser på basis av statistisk varians.
Enligt PISA har spridningen i elevernas resultat fluktuerat över tid. Spridningen är dock större nu än vid millennieskiftet. Det kan finnas flera skäl till detta och orsakerna är inte klarlagda.
Spridning i resultat brukar ibland anföras som ett mått på skolans likvärdighet. Skolverket: ”Variationen eller spridningen i elevers resultat ger information om likvärdigheten i ett skolsystem.” Men gör den verkligen det, entydigt?
Det är ett väl känt faktum bland statistiker att spridningsmått alltid är vanskliga att använda rakt av, i synnerhet om man vill förklara orsakssamband och styrkan i dessa. Är verkligen stor spridning i elevprestationer i sig nödvändigtvis ett tecken på bristande likvärdighet? Och förändras likvärdigheten i så fall entydigt om spridningen förändras, oavsett hur? Om elevkollektivets sammansättning och dess förutsättningar att prestera förändras, kan man då likväl dra slutsatser om förändringar i skolsystemets likvärdighet? Eller skulle en ökad resultatspridning kunna bero på faktorer som skolan rent allmänt inte rår över? Hög invandring skulle till exempel kunna vara en orsak.
Om det föreligger stora skillnader i elevresultaten är det dåligt bevänt med likvärdigheten enligt Skolverkets och en del politikers grundsyn. Fullständig likvärdighet uppnås följaktligen om alla elever presterar lika bra (eller dåligt). Om ingen av dessa omständigheter råder vore det intressant med en precisering av vilken spridning i resultaten som anses bäst. Men kan man inte bestämma vilken spridning som är optimal utifrån ett likvärdighetsperspektiv blir måttet rätt meningslöst.
(Bara ett exempel: om lågpresterade elever förbättrar sina resultat samtidigt som högpresterande elever försämrar sina resultat i större omfattning, kan man då följaktligen säga att likvärdigheten ökat? Är det bra? )
”Likvärdigheten i svensk skola försämras allt mer”
Faktagenomgången ovan stöder knappast påståendet.
Är den svenska skolan likvärdig? Få skulle nog hävda att likvärdigheten inte kan bli bättre oberoende av vad man lägger i begreppet. Men forskarna är också tämligen eniga om att det är förbättringar i familjers och elevers förutsättningar i samhället som torde vara den enskilt viktigaste nyckeln till ökad likvärdighet i skolan, betydligt viktigare än faktorer som skolan rår över. Har det då blivit svårare att uppnå likvärdighet? Många anser att utmaningarna blivit större. Så har alltså likvärdigheten försämrats?
Sammanfattningsvis:
- Familjebakgrundens betydelse ökar inte generellt. Ett undantag är utrikes födda, särskilt om de sent kommit in i svensk skola. Här har vi onekligen ett problem.
- Skolsegregationen ökar inte. Den har minskat eller helt avstannat under senare år.
- Om skolkvalitet varierar mycket och systematiskt, vilket forskningen knappast visar, är frågan likväl hur stor betydelse detta har jämfört med andra faktorer. Forskningen finner alltså en ytterst marginell påverkan på elevresultat; elevernas bakgrund och förutsättningar betyder nästan allt. Kompensatoriska åtgärder måste därför primärt inriktas på familjers grundläggande förutsättningar i samhället.
- Ingen särskild elevgrupp har förlorat på själva friskolereformen.
IFAU sammanfattar forskningen om likvärdighet i sin omfattande jämlikhetsrapport (1) sålunda: ”Sammantaget visar våra analyser av elevsammansättning och skolresultat att likvärdigheten i den svenska grundskolan inte har försämrats i någon större utsträckning under de senaste decennierna. Det är samtidigt uppenbart att skolans kompensatoriska uppdrag har blivit mer komplext i och med stora elevgrupper som kommer till Sverige sent i skolåldern.”
Jag har ovan försökt återge och sammanfatta vad oberoende skolforskning kommit fram till när det gäller olika aspekter på skolans likvärdighet. Min huvudpoäng är emellertid framför allt att vi i debatten och redovisningen av situationen i svensk skola inte får släppa kravet på objektivitet. Vi måste hela tiden visa på och förhålla oss till den forskning och de fakta som finns. Och lyfta fram den.
Källor:
1 Holmlund, Sjögren, Öckert, IFAU. ”Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan.” Rapport 2020:7 och Pressmeddelande.
2 Skolverket. ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor.” Rapport 467, 2018.
3 Szulkin, Brandén. Linköpings och Stockholms universitet, ”Betydelsen av skolsegregering är överskattad.” Rapportsammanfattning 2017.
4 Jonsson, Treuter, SOFI. ”Likvärdighet och skolkvalitet: socioekonomiskt ursprung och invandrarbakgrund.” Ur ”Lika för alla. En ESO-antologi om skolans likvärdighet”. ESO-rapport 2019:1.
5 Edmark, Fröhlich, Wondratschek, IFAU. ”Hur har 1990-talets skolvalsreformer påverkat elever med olika famijebakgrund?” Rapport 2014:15.
6 Angelov, Edmark, IFAU. ”När skolan själv får välja – om friskolornas etableringsmönster. Rapport 20016: 14.
7 Edmark, IFAU. Pressmeddelande 2018-11-02 avseende ”Svenska friskolors etableringsbeslut”. Rapport 2018:18.
8 Böhlmark, Lindahl, IFAU. ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?” Rapport 2012:17