Regeringen aviserar ökat fokus på kunskaper och för att se till att så många elever som möjligt får behörighet till gymnasiet. Det är ett välkommet fokus på kunskapsuppdraget även om man kan tycka att det borde klaras inom ramen för angiven tidsram. Nu är det så att vissa elever behöver extra stöd och förhoppningsvis kan förslaget innebära att det blir ökat fokus på kunskapsutvecklingen i stort. Förslaget illustrerar dock den ologiska inställning som finns i svensk skolpolitik och i betygsdebatten.
Nationella prov ska vara riktvärde när betyg sätts. Nationella prov ska också ge en indikation till skolan om det finns elever som riskerar att inte nå godkänt betyg. Skolans uppdrag är då att fokusera på att se till att eleven kan nå nivån godkänt när betyget väl ska sättas. Lyckas skolan öka elevernas kunskapsnivå, via lovskola eller på annat sätt, så utmålas detta inte sällan som ”glädjebetyg”. Det finns en intressant forskningsrapport om denna motsättning i frågan om nationella prov och betygsättning. Jag länkar till den här. Det finns anledning att hålla koll på detta perspektiv även när det gäller lovskolan. Och framförallt illustrerar detta att det finns behov av att kvalitetssäkra hela det svenska betygssystemet. Forskningsrapporten illustrerar väl en av dess brister.
/