Det senaste året har inneburit stora omställningar för oss alla, inte minst skolan. Småskolan och Eraskolan, i Ljungsbro utanför Linköping, tillhör de skolor som tidigt ställde om och arbetade proaktivt för att smittan inte ens skulle nå skolan. För att få veta mer om hur de agerade kontaktade vi rektor och huvudman Fredrik Påhlsson.
Vad gjorde ni först?
– Den här pandemin har drabbat oss alla men man kan hantera det på olika sätt. Det viktigaste var att snabbt bli välinformerad och i nästa steg kondensera informationen och kommunicera med föräldrarna.
– Vi skapade en covidinformationssida och förklarade för föräldrarna att det är där de hittar all information för elevernas skolgång – inte någon annanstans. Viktigt var att överföra allmän information till den kontext vi befinner oss i, i jämförelse med resten av samhället. Vi fokuserade på vad som var relevant för våra föräldrar här och nu och vilken information de behöver.
– En fördel för oss som friskola är att vi kan vara snabba. Dagen efter det blev skarpt läge, dvs att Covid-19 hade klassats som en pandemi, hade vi informationen ute på informationssidan.
– Egentligen är det inte så avancerat men det är som för alla – det är viktigt att hitta någon form av trygghet. I det här fallet är det att från start berätta vad som är förväntningarna på familjerna och vad som kommer att hända i skolan. Vi är på inga sätt experter men det handlar om att hantera, och informera om, stora omställningar som kom snabbt på. Helt plötsligt kunde vi inte släppa in föräldrarna i våra hus och vi skulle göra handtvätt många fler gånger om dagen till en vana hos eleverna.
– Det var hela grunden, och vår stora glädje är att familjerna har följt det vi önskat, visat stort förtroende för oss och mött skolans behov. Staten satte upp mål att skolorna skulle hålla öppet till varje pris och då ska det kännas tryggt att skicka sina barn till skolan.
Hur agerade ni gentemot föräldrar, eleverna och personalen?
– Det har varit en svår balansgång att skapa en trygg tillvaro för föräldrar, lärare och elever. Det går inte ta för givet att det som fungerade förra veckan kommer att fungera igen. Det gäller att lyssna på lärarna och få dem att känna sig sedda och möta deras funderingar och utmaningar. Vi har fantastiska lärare som visat stort förtroende för mig som arbetsledare och jag har försökt vara påläst och ge dem bästa möjliga förutsättningar. Om en medarbetare är på väg hem med oro måste du prata med henne eller honom, där och då. Inte imorgon.
– Vi har inte gjort alla saker rätt från första början utan har fått lära oss efterhand.
Hur har undervisningen påverkats under det här året?
– Under ett vanligt skolår har en elev som varit lite småförkyld kunnat stanna i skolan. Det har varit nytt med kravet att skicka hem eleven för minsta lilla symptom men det, och mer handtvätt, har lett till att vi sluppit andra sjukdomar. Totaleffekten är att vi har haft minst lika bra närvarograd som ett annat år och haft eleverna mer på plats. De har exempelvis inte åkt på semester under läsåret utan barnen har istället varit i skolan. Totalt sett har det haft positiva effekter på kunskapsläget.
Hur fungerade kontakterna med smittskyddet i region och kommun?
– En stor svårighet har varit motståndet från smittskyddet att jobba med alla skolhuvudmän, kommunala som fristående. När jag som fristående skolhuvudman hörde av mig förstod man inte ens frågan eftersom de pratade med kommunen och trodde att det innebar att man pratade med alla skolor. Här har det dock sett väldigt olika ut i olika landsting. Vissa har varit jättebra på att möta ”hela skolan”, även friskolor, andra har visat direkt ointresse av att nå alla skolhuvudmän. Kunskapen om hur skolan ser ut var hos smittskyddet begränsad. Det har i inte varit helt enkelt.
– I Östergötland testas inte barn under 12 år så vi har fått göra andra saker än testning. Vi har fått förlita oss på ”sekundär testing” och göra konstateranden utifrån om t ex andra, äldre, familjemedlemmar testats positivt. Som fristående skola är vi vana att så långt som möjligt ha ett proaktivt förhållningssätt, för att inte få in smitta överhuvudtaget. Andra har kanske haft ett mer reaktivt förhållningssätt dvs vad ska man göra när smittan redan kommit in i skolorganisationen.
Vad har ni saknat mest?
– Först och främst har vi saknat testningen för elever mellan 6 och 12 år. När det gäller vår egen verksamhet så har vi sett har sett att det årskursövergripande arbetet verkligen saknats och inte kunnat genomföras detta läsår. Exempelvis är de äldre eleverna faddrar till de yngre. De äldre eleverna älskar att ta hand om de yngre eleverna och har saknat det. Exempelvis brukar eleverna i årskurs fem läsa för ettorna. Varje vår sätter hela skolan upp en musikal – det ser vi verkligen fram emot när vi får göra igen.
Vad kommer ni fortsätta med?
– Den stora lärdomen och möjligheten är acceptansen för digitala lösningar. Exempelvis har vi haft digitala utvecklingssamtal och vi tror att många kommer fortsätta så framgent. Det förenklar tillvaron för både föräldrar och personal.
Fotograf: David Zandén