Det är det lilla som är det stora!

I Västerbotten ligger, Bjurholm, Sveriges minsta kommun med ca 1000 invånare. I kommunen ligger byn Balsjö. När en del av byns hjärta, förskolan, hotades av nedläggning samlades byborna för att rädda förskolan och därmed hela byn. Läs Emma Falk och Malin Linder Nordings egen historia om Norrskenet i byn – en glesbygdsförskola som även lockar vårdnadshavare från kommunens tätort.

Den här historien tar sin början under året 2018, på en liten plats i världen och norra delen av Norden som få människor känner till. Vissa passerar den som hastigast på väg mot fjäll högre upp i landet eller får en liten glimt av den under en paus för bensträckare och påfyllning av bensin.

För dessa personer är byn kanske inget speciellt eller unikt, en by som många andra i Västerbottens inland med åkrar och ängar, sjöar, åar och berg. Men för andra är byn livet! Det är tryggheten, hemmet, dået, nuet och framtiden. Här samlas människor i alla åldrar, vissa som bott här sedan barnsben och andra som lockats till byn av dess skönhet eller det där som är så svårt att sätta fingret på…det som handlar om tillhörighet och att hitta hem. Det är Balsjö! Byn i våra hjärtan!

Balsjö är en stilla jordbruksbygd, där människor i århundraden levt sina liv med ett sådär lagom avstånd till varandra men med kärlek och omsorg om människan och den storslagna naturen runtomkring. Tillvaron i byn är lugn och fridfull. Jordbruken, den lilla affären och förskolan i ”centrum” utgör pulsen och tack vare dem fortsätter byn att röra på sig och leva. Så har det varit under många år och någon tanke på att det skulle förändras har inte funnits.

Men så kom då året 2018 och plötsligt ställdes allting på sin spets. Förskolan i byn, som då hette Bitvargen (namnet på ett fordon som plogar snö), hotades att läggas ner. Den dåvarande ägaren av förskolan saknade motivation att fortsätta, såg dystert på framtiden då barnantalet ständigt visade en negativ trend och kunde inte heller att se någon ljusning i kommande födslar bland byns invånare. Det såg minst sagt mörkt ut.

Det var då det hände! Med hotet över sig att förlora byns älskade förskola vaknade de slumrande byborna till i varje gård och stuga. Människor i alla åldrar och oavsett koppling till förskolan väcktes av en kämparanda som nästan gick att ta på. Detta var en kamp som bara inte kunde förloras! Utan förskolan försvann inte bara arbetsmöjligheter utan framförallt hoppet om en framtid och Balsjö som en levande landsbygd. Som genom ett trollslag försvann avståndet mellan människorna, som gick samman i strävan att rädda byn.

Vårdnadshavarna på förskolan samlades för flertalet krismöten, vilka inledningsvis verkade dömda att misslyckas. Det fanns ingen naturlig efterträdare att driva förskolan och hur saken än vreds och vändes på hittades ingen lösning. Frustrationen växte och modet sjönk. Vad skulle vi göra? Var det dags att ge upp?

I samma stund som den frågan snurrade i de flestas huvuden klev räddaren i den här historien in (en bra historia har alltid en hjälte!). Med mod som sin skinande rustning och en positiv inställning som det gnistrande svärdet i handen klev Malin Linder Nording in på förskolan en varm och klarblå sommardag, då molnen hängde tunga och mörka över oss alla. ”Ska vi säga att jag tar över förskolan då?”, sa hon nästan direkt efter att hon presenterat sig. Alla såg med förstummad blick på detta lilla kraftpaket till människa och med ens stod det klart. Vi var räddade! Förskolan var räddad! Och så även byn.

Malin frågade den dåvarande rektorn Emma Falk på Bitvargen om hon ville vara med i ett delat huvudmannaskap vid uppstarten av byns nya förskola. För det var det som det handlade om, att starta något nytt, lämna den slumrande lunken och med nyvunna krafter sätta en ny förskola och byn på kartan. Inte bara skulle detta handla om barnomsorg, utan förskolan skulle bli den bästa som tänkas kan!

I Linders uterum samlades Malin och Emma och skapade det nya företaget, virvlade fritt med drömmar och visioner och tankar på framtiden. Inga hinder eller utmaningar fanns eller var oöverstigliga i alla fall. Att det var mer arbete än väntat med att starta förskola är en underdrift! Så många regler, lagar, riktlinjer och administrativa delar som skulle hanteras och tas hänsyn till vid utformningen. Kursen Starta friskola som Friskolornas riksförbund höll var, för Malin och Emma, ovärderlig. Allting tog tid och det gällde att som huvudman ha tålamod och framförallt dyka ner i den lilla (fast ändå omfattande) bubbla av information och kunskap som berörde just friskolor.

Vid årsskiftet 2018 – 2019 var allt klart och vi stod i startgroparna att öppna…ja, vad var det vi skulle öppna? Fortfarande hade förskolan inget namn. För Malin och Emma hade utformningen av förskolan aldrig handlat om enbart dem, utan detta hade möjliggjorts genom ett engagemang i hela byn och framförallt hos gruppen av vårdnadshavare. Därför var det självklart att innan uppstarten samla alla förskolans aktörer och tillsammans välja namn och en första gemensam vision (som numera årligen omformas efter barnens, vårdnadshavarnas och arbetslagets intressen och behov). Därför föddes Norrskenet med alla närvarande och det var en vacker stund och början på nåt stort.

Idag har det hunnit gå ett par år och få hade väl ens kunnat drömma om att förskolan skulle bli en sån levande och växande plats. Sedan 2019 har barnantalet tredubblats, liksom gruppen anställda, och Malin och Emma ser hur den där visionen om att vara barnens bästa förskola sakta blir verklighet. Under våren byggs förskolan ut och nya möjligheter till ytterligare växande och utveckling öppnas. Förskolans äventyrspedagogiska inriktning och det faktum att verksamheten är flexibel och ständigt anpassningsbar efter gällande intressen och behov i barngruppen lockar redan flertalet vårdnadshavare i den närliggande tätorten att välja Norrskenet som barnomsorgsplats istället för de kommunala alternativen. Med större och fler lokaler ökar förutsättningar ytterligare att utgöra ett attraktivt alternativ för vårdnadshavare i hela kommunen och inte bara i byn.

Att det funnits utmaningar kan inte stickas under stolen med. Osäkerheten kring framtiden, snabbt skiftande barnantal och svårigheter att ge de anställda en trygg visshet om personalbehovet framöver, utgör ständig oro för huvudmannen. Just det faktum att inte veta och att små förändringar i barnantal får stora konsekvenser för det ekonomiska bidrag förskolan får är den största utmaningen för den lilla landsbygdsförskolan.

Ändå ser både Malin och Emma med stor tillförsikt, tro och hopp på framtiden. Framgångsfaktorer finns det nämligen många av (fler än hindren och utmaningarna). Ett engagerat och drivet organisatoriskt och pedagogiskt ledarskap tillsammans med ett positivt och utvecklingssträvande arbetslag är några. Inställningen hos personalen att våga testa och försöka, experimentera och lära tillsammans med barnen!

Huvudmannaskapet har varit lyckosamt via uppdelning av ansvar, där Malin haft ekonomiska områden på sitt bord medan Emma drivit den pedagogiska verksamheten, kvalitetsarbetet och arbetet med måluppfyllelse. Att ha vårdnadshavarna med som stöd och byn som hejaklack har även utgjort motivation för framgång!

Malin och Emma är övertygade om att Norrskenet kommer att lyckas även framöver! Förskolan reste sig efter att ha varit nästintill utdömd och det har gjort den stark, liksom personerna i den. Historien ovan visar också att Balsjö är mer än en liten stillsam by med människor på lagom avstånd till varandra. När det gäller finns invånarna där för varandra och med medmänskligheten som fotfäste går det inte att misslyckas.