Nyligen gick remisstiden ut för den sk Betygsutredningen. Den presenterar ett antal förslag som bland annat handlar om ämnesbetyg eller kursbetyg. Förbundet har valt att ge ett mer principiellt yttrande över utredningen mot bakgrund av de problem som vi ser kring betygsfrågan. Det handlar om frågor som:
- tydliga kunskapskrav
- en lärarutbildning som ger en bra grund för bedömning och betygsättning
- system för att kvalitetssäkra så att risken för betygsinflation minimeras
- att öka högre utbildningars incitament för att medverka till att kvalitetssäkra betygsättningen
- att ta fram system för att mäta value add som ett komplement till betyg
Utredningens uppdrag var att lämna förslag som syftar till att främja elevers kunskapsutveckling och att betygen bättre ska spegla elevers kunskaper. Från förbundet sida vill vi understryka vikten av att betygsystemet är rättssäkert, förutsägbart och rättvisande. Det lägger grunden för att eleven ska uppmuntras i sitt lärande genom att få en förståelse av på vilken nivå den befinner sig och vad som krävs för att förbättra sina kunskaper och därmed betyg.
Vi avstår från att kommentera utredningens förslag vad gäller ämnesbetyg, kompensatorisk betygssättning, ett ytterligare underkänt betyg eller allsidig bedömning. Vi väljer att i stället fokusera på grunden till de problem med bedömning och betygsättning som skolan brottas med. Vi menar att en viktig orsak till problemen men betygssättning och bedömning återfinns i utformningen av kunskapskraven och de möjligheter som dessa ger till en vid tolkning, i dagens lärarutbildning samt systemen för nyexaminerade lärare och fortbildning. Effekten av detta är allt för många lärare är osäkra på hur betygsättning och bedömning ska göras.
Lärares bedömning är ett hantverk
Bedömningen av en elevs kunskaper och den senare betygssättning av denne är och ska vara i första hand den enskilde lärarens ansvar, i synnerhet den för ämnet eller kursen ansvarige läraren. Den betygssättande läraren kan med fördel bedöma prov och andra uppgifter tillsammans med andra lärare, eller ta in synpunkter från andra lärare eller rektor. Det är dock den uppfattning av elevens kunskaper som finns hos den ansvarige läraren som ska gälla. Det vill säga; det är alltid den ansvarige lärarens ord som ska väga tyngst.
Lärares kompetens i betygssättning måste därför vara god. Nya ämnesbetyg, betygssteg, klargörande i styrdokument av bedömning och betygssättning kommer inte komma till någon större nytta för likvärdig betygsättning om den faktiska kunskapen om att sätta betyg och göra bedömningar inte faktiskt lärs ut. Bedömning och betygssättning är en svår uppgift. De bedömningskriterier som finns är inte alltid lättolkade i praktiken och själva betygssättning oavsett styrdokument är ett hantverk. Något som tydliggörs i bland annat intervjuer av lärare i en rapport från Kunskapsskolan tidigare i år. Trots det förväntas våra lärare lära sig detta i princip på egen hand idag.
Lärarutbildningen har ett stort ansvar. När det gäller konkreta förmågor som bedömning menar förbundet att allt för stort ansvar lagts på den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFU). Ett problem som också uppmärksammats av bland annat Anders Jönsson, professor i didaktik vid Högskolan Kristianstad. Studenten ska lära sig bedömning av en handledare som i sin tur inte fått någon formell utbildning i ämnet. Studenten riskerar därför följa den tradition som finns på den skola den hamnat på. Skolans tradition kan ha byggts upp under lång tid och är nödvändigtvis inte i överensstämmelse med de styrdokument som politiskt beslutats. På så sätt finns det risk för att dagens system bara återskapar lokala bedömningskulturer som lever fritt från de officiella styrdokumenten och därmed inte är likvärdiga.
Problemet med bristande stöd och utbildning har inte bara uppmärksammats av förbundet utan även i bland annat en undersökning genomförd av Lärarnas Riksförbund för några år sedan. Där fick lärarstudenter svara på hur de ser på hur lärarutbildningen förberett dem på sin yrkesutövning och där hälften av studenterna ansåg att de får med sig för lite kunskaper i bedömning och betygsättning. Att det finns en del övrigt att önska i den delen i dagens utbildning visar också det faktum att Skolverket känner sig tvingat att erbjuda särskilt stöd i form av kurs i betygssättning till lärare i bl a grund- och gymnasieskolan.
Vi beklagar att det verkar finnas ett motstånd inom lärarutbildningen att lära ut själva ”hantverket” i att fungera som lärare, där betygsättning och bedömning är en viktig komponent, till fördel för teoretiska övningar. Men för att lärarutbildningen ska ge förutsättningarna för en rättssäker och rättvisande betygsättning behöver den bli mer konkret. Det är kärnan i läraryrket att veta hur man planerar, genomför och bedömer undervisningen. Detta måste i större utsträckning än idag gälla för all undervisning på lärarutbildningen, även inom ämnesstudierna.
Det bör även göras ytterligare insatser för fortbildningen för redan yrkesverksamma lärare. I dag blir det tämligen slumpmässigt och upp till enskilda skolor hur hantverket kring nya styrdokument ska tolkas. Att Skolverket idag erbjuder webbkurser på temat bedömning och betyg är bra men ändå otillräckligt för att säkra rättvisande och rättssäkra betyg.
Enskilda lärare behöver också vara medvetna om sin bedömning och betygssättning; till exempel på vilken nivå den är i relation till andra lärares, samt vad den får för effekt för eleverna i senare moment i skolan. Det är mänskligt att lärare vill vara ”snälla” och släppa elever vidare i utbildningen, men om effekterna av en för generös bedömning blir synlig för enskilda lärare kan den medmänskliga faktorn dämpas. Återkopplingen till skolor och huvudmän av resultat som rapporteras till skolmyndigheter behöver därför också vara snabb och tydlig.
Otydliga kunskapskrav bidrar också till en olikvärdig betygssättning. Otydligheten påpekas av såväl elever som lärare och forskare. Mål och kunskapskrav i styrdokument behöver givetvis vara tydliga för att göra en likvärdig betygssättning möjlig.
Med svårtolkad utformning av kunskapskraven, bristande utbildning och ett bristande system för betygsättning och bedömning är det inte konstigt att resultatet brister i likvärdighet. Något som i längden riskerar att underminera elevers lärande och ge orättvisa förutsättningar. Vi ser tydliga utvecklingsbehov i lärares kompetens och verktyg kring bedömning och betygsättning. Åtgärder som är mer angelägna än de förslag utredningen tar upp. Förbundet vill också tillägga ett sk value add-system, i kombination med ett väl fungerande betygssystem, skulle tillföra värdefull information om hur skolan har förmått att höja den enskilde elevens kunskapsnivå under skoltiden. En information som saknas idag och som skulle bidra till ett mer välinformerat skolval.
Förutsättningar från skolledare och huvudmän
Förbundet menar att också huvudmän och skolledare behöver ge lärare bättre förutsättningar för likvärdig betygssättning. En erkänd väg till en väl avvägd bedömning och betygssättning är sambedömning mellan flera lärare. Små skolor och små huvudmän har svårare att organisera sambedömning. Därför behöver skolledningen hos dessa vara öppna för nya sätt att organisera bedömningen. Huvudmän med flera små skolor kan ordna möten över skolenhetsgränserna, andra kan samarbeta med grannskolor. Även tekniska lösningar kan användas för fjärrarbete om avstånden är långa. Det får då inte finnas några lagliga hinder för samarbeten över huvudmannagränserna.
I stället för att bedöma elevlösningar till exempel per klass kan arbetet organiseras så att vissa lärare specialiserar sig på vissa av uppgifterna som eleverna löst – och andra lärare på andra uppgifter. På så vis sker bedömningen av en viss uppgift över klass- eller skolgränser och av ett färre antal lärare.
Antagningssystemet till högre utbildning
Vi vill också påpeka att det svenska antagningssystemet till högre utbildning, som till skillnad från till exempel det finska systemet, till stor utsträckning baseras enbart på betyg innebär att det är än viktigare att lärarna har en god förmåga att sätta korrekta betyg. Ett system som innebär att akademierna själva skulle tydliggöra vilka kunskapskrav som erfordras för att klara en utbildning samt använda sig av urvalsprov vid antagning skulle förmodligen också minska risken för betygsinflation.
/