Den debatt som nu pågår kring den sk Likvärdighetsutredningens förslag om att kommunerna ska göra nedskärning av skolpengen för elever som väljer friskolor avslöjar att det är många som inte har klart för sig hur systemet med skolpeng fungerar idag.
Den sk Likvärdighetsutredningen föreslår att kommuner ska (inte kan utan ska) göra avdrag på grundbeloppet (skolpengen) för friskolelever pga att friskolor är överkompenserade enligt utredningen. Så här presenteras förslaget på regeringens hemsida ”Avdrag ska göras för de merkostnader som uppstår p.g.a. att olika huvudmän har olika ansvar.”
Det finns anledning att berätta om hur systemet fungerar idag och om reaktioner på detta förslag från remissinstanser.
Hur beräknas skolpengen idag?
När en kommun beräknar grundbeloppet(skolpengen) ska det enligt skollagen baseras på följande kostnader:
- Undervisning
- Lärverktyg
- Elevhälsa
- Måltider
- Lokaler
Till detta kommer en schablonberäkning för kommunens kostnader i skolbudgeten för administration om 3 procent samt momskompensation till friskolor pga att de inte är momspliktiga och därmed inte kan dra av momsen, på en beräkning om 6 procent.
Momskompensationen utgår ifrån en beräkning om att den största kostnaden för en friskola är lönekostnader. Så var det kanske tidigare men idag så har friskolor tex kostnader för inköp av tjänster, IT mm som gör att denna schablon ligger för lågt. Det faktum att friskolor inte är momspliktiga innebär också att vissa fastighetsägare drar sig för att hyra ut lokaler till verksamheterna. De som gör det vill gärna ha långa avtal och med en hyresnivå som kompenserar för att de hyr ut till en icke momspliktig verksamhet. Det innebär att lokalkostnaderna för friskolor oftast är betydligt högre än för kommunala skolor. Det innebär också att det är nästan omöjligt för en friskolehuvudman att bygga en ny skola i egen regi. Momsproblematiken gör att det blir orimligt dyrt. De allra flesta friskolor hyr sina verksamheter.
Kommunerna får däremot ersättning för sina faktiska momskostnader via ett clearingsystem.
De ovan nämnda kostnadsposterna summeras till det sk grundbeloppet (bidrag som det kallas formellt).
Detta belopp delas sedan på antalet elever i kommunen och på så sätt får man skolpengen som alltså så långt möjligt ska vara lika för en elev oavsett om den valt en kommunal eller fristående skola.
Enligt skollagen måste också kommunen utgå från elevernas förutsättningar och behov vid fördelningen att peng. Kommunerna justerar därför också skolpengen via ett system som innebär att det tas hänsyn till socioekonomiska bakgrundsfaktorer. Sådana bakgrundsfaktorer kan vara att en elev bott kort tid i Sverige eller har skilda föräldrar. En elev vars föräldrar är lågutbildade får till exempel en högre skolpeng än en elev som kommer från ett akademikerhem. Hur dessa socioekonomiska beräkningar ser ut skiljer sig från kommun till kommun. Sveriges Kommuner och Regioner har utmärkt information om hur detta går till.
Hur är det med kommunens kostnader för skolnämnd, skolplikt, lokalförsörjningsplaner mm?
Som synes finns inte kostnader för tex skolnämnd, skolförvaltningen, skolpliktskostnader, lokalförsörjningsplaner, planfrågor gällande skolbyggnader mm med i beräkningsunderlaget för grundbeloppet. Jag vill gärna citera Idéburna skolors riksförbunds remissyttrande när det gäller dessa kommunala kostnader:
”ISR menar att det är anmärkningsvärt att utredningen inte i sin framställning tydligt beskriver när det är de kommunala skolorna respektive när det är den övergripande kommunala ansvarsnivån som avses. Detta är helt avgörande för att bedöma om någondera parten är överkompenserad. Detta har lett till en förvirrad debatt och ISR menar att en tung utredning som denna istället bör medverka till att skapa tydlighet och transparens.”
De konstaterar också, precis som flera andra remissinstanser, att den sk Skolkostnadsutredningen (SOU 2016:59) gjorde en gedigen genomgång av kommunernas skolkostnader och skolpengens olika delar. Utredningen såg inget skäl att reducera de fristående skolornas skolpeng utifrån något av de områden som lyfts i Likvärdighetsutredningen. Även tidigare utredningar har kommit fram till att det inte finns skäl för att göra avdrag på skolpengen för kommunala skolpliktskostnader. Det är anledningen till att avdraget togs bort 2010.
Forskaren Gabriel H Sahlgren har också kritiserat utredning på denna punkt och visat att kommunerna snarare tjänar finansiellt på att det finns friskolor än att, som Likvärdighetsutredningen påstår, friskolorna skulle vara överkompenserade.
Jag vill fortsätta att citera Idéburnas remissyttrande för jag tycker att de skriver mycket pedagogiskt om denna för friskolorna så viktiga fråga.
De skriver; ”De svepande formuleringarna om ”det större kommunala uppdraget” kokar till slut ner i några områden. De tre områden som sägs ha stor betydelse för att ge merkostnader av betydelse för kommuner är skolskjutsar, platsgaranti och drift av små skolor i glesbygd. Övrigt, tex att en friskola plötsligt lägger ner, bedöms som smått och inget av detta berör heller skolpengen för de kommunala skolorna då det inte bekostas av dem.”
De konstaterar att skolskjutskostnader inte ingår i beräkningsunderlaget för grundbeloppet.
Hur är det då med den sk kommunala platsgarantin?
Det handlar om att kommunerna har merkostnader för reservkapacitet i tillväxtkommuner och för överkapacitet i kommuner med krympande underlag. Detta är kostnader som belastar kommunen som helhet – däremot ingår de inte i budgeten till respektive kommunal skola. När kommuner har ett vikande elevunderlag pga sjunkande befolkningssiffror, kan detta givetvis även påverka friskolor i dessa kommuner. Det är en utmaning att anpassa organisationen för såväl kommunala skolor som fristående skolor i ett sådant läge. Och om det handlar om tillväxtkommuner så bidrar friskolorna gärna till att avlasta kommunerna. Problemet är här att det är en mycket tidsomfattande tillståndsprocess för att kunna göra detta. Det är inte bara att öka antalet platser i en friskola som är full, det krävs nya tillstånd. Detta tar inte alls utredningen upp. Det hade varit lätt att komma med förslag på detta område, tex att en friskola som redan finns på orten inte ska behöva ansöka om ett nytt tillstånd för att kunna växa i nya lokaler.
Alla kommuner kräver av sina skolor att de ska hålla budget. Det finns inget krav på att de ska hålla en reservkapacitet inom ramen för sin budget på det sätt som Likvärdighetsutredningen hävdar. Det hanteras på en övergripande kommunal nivå, en kostnad som inte ingår i skolpengsberäkningen, vilket jag visat ovan.
Likvärdiga villkor baseras på att de kommunala skolorna ska hålla budget. Det finns många rättsfall, vilket också nämns i SKR:s information som jag länkade till ovan, som visar att om en kommun tillåter att deras skolor går med underskott och kompenserar dem för detta så är det att betrakta som att man i efterhand har höjt skolpengen för en elev i den kommunala skolan och då ska också de elever från den kommunen som går i friskolor få ta del av denna höjning. Det är få kommuner som gör denna kompensation till friskolorna med automatik. Ofta krävs det att friskolorna går till domstol för att få rätt skolpeng. ett förfarande som de små friskolorna sällan har råd med.
Idéburna skolors riksförbund skriver:
”Kommunens övergripande ansvar för skolverksamheten ska inte ingå i beräkningen för skolpeng. En kommunal skola och en friskola har samma uppdrag, däremot har kommunen ett större övergripande uppdrag och ansvar för hela skolsektorn och alla elever i kommunen. Det är anmärkningsvärt att en utredning som vill föreslå långtgående förändringar i resursfördelningen inte i sin framställning är glasklar i skiljelinjen mellan dessa två olika roller som kommunen har.”
Vi instämmer!