Utredningen ”En mer likvärdig skola” kom nyligen med förslag som enligt utredaren ska minska skolsegregationen och förbättra resurstilldelningen till grundskolan. Det ska ske genom att bl a förbjuda friskolor att ha kö, införa lottning och kvoter och lottning för att alla skolor ska ha en allsidig social sammansättning och genom att alla ska välja skola. Det senare är bra. Utredningen menar att familjebakgrunden har fått ökad betydelse för hur det går för eleverna i skolan.
Fokus i utredningens förslag är ett förändrat statligt resursfördelningssystem till skolhuvudmännen, krav på att alla skolor ska ha en allsidig social sammansättning, en omfattande myndighetsomorganisation där regionala skolmyndigheter bl a ska ta ansvar för skolvalet, godkänna skolhuvudmännens kriterier för urval för skolplacering och kommunerna ska få möjlighet att sänka skolpengen till friskoleelever. Konkreta förslag på hur man ska se till att kvaliteten och därmed också kunskapsresultaten ökar i de skolor som har låg kvalitet, och som ju är en anledning till att skolan brister i likvärdighet, saknas dock. Detta trots att det är väl känt vad som kännetecknar framgångsrika skolor. Det handlar om vikten av gott ledarskap, systematiskt kvalitetsarbete, höga förväntningar på alla elever och på alla medarbetare samt ett väl utvecklat lagarbete/kollegialt samarbete på skolan.
IFAU, vid Uppsala universitet, kom nyligen med en rapport som ger en lite annan bild. De menar att de ökade resultatskillnaderna mellan landets skolor beror på förändrad elevsammansättning. Analysen baseras på forskning som går 30 år tillbaka i tiden, dvs före friskolereformens genomförande. Intressant i IFAUs rapport är också att de konstaterar att skolor med svagare skolresultat får mer resurser men resultaten blir uppenbarligen inte bättre. Det väcker frågan hur resurserna används. Vad gör de skolor som har ungefär samma utmaningar i form av elevunderlag men uppenbarligen lyckas bättre? Svarat på den frågan saknas i utredningen ”En mer likvärdig skola”. Det kanske finns i IFAUs rapport?
IFAU skriver i sitt pressmeddelande:
”Skolsegregationen och resultatskillnaderna mellan skolor fortsätter att öka men familjebakgrundens betydelse för svenskfödda elevers resultat är oförändrad. Elever med sämre förutsättningar går på skolor med fler lärare per elev men lärarna är i lägre utsträckning behöriga. En ny omfattande IFAU-rapport beskriver utvecklingen i den svenska grund- och gymnasieskolan ur ett jämlikhets- och likvärdighetsperspektiv.
Under de senaste 30 åren har skolan blivit allt mer socialt och etniskt segregerad. Elever med olika bakgrund möts inte lika ofta i klassrummet.
–Det beror huvudsakligen på ett mer segregerat boende, men förstärks av skolvalet, säger Helena Holmlund som är en av författarna bakom rapporten.
Resultatskillnaderna mellan skolor fortsätter att öka. Det beror på att elever med liknande bakgrund oftare går på samma skola idag än tidigare. Det finns inget som tyder på att skillnader i skolkvalitet ökat markant.
Familjebakgrunden inte viktigare
Ett vanligt mått på ett skolsystems likvärdighet är vilken inverkan föräldrarnas utbildning och inkomst har på elevernas resultat. Rapportförfattarna ser att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte förändrats för svenskfödda elever. Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands.
– Det skulle kunna tyda på att skolan blivit sämre på att hantera de här eleverna, men vi tror att det huvudsakligen beror på att gruppen utrikes födda har blivit mer heterogen. Det har helt enkelt blivit större skillnader på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån, säger Björn Öckert.
Högre lärartäthet där eleverna har sämre förutsättningar
Lärartätheten är betydligt högre i skolor där eleverna har sämre förutsättningar. Denna kompensatoriska resursfördelning har också blivit starkare över tid. Däremot undervisar utbildade och erfarna lärare oftare på skolor med goda elevförutsättningar.
–Det finns heller inget som tyder på att huvudmän försöker styra lärarkompetens efter behov, fortsätter Helena Holmlund
Högre skolkvalitet i storstäderna och vid fristående skolor
Det finns betydande skillnader i skolors kvalitet mätt som elevers resultatutveckling. Skolor i storstadsområden har högre kvalitet än skolor på landsbygden. Elever på fristående högstadieskolor har bättre resultatutveckling än elever på kommunala skolor, även efter att hänsyn tagits till att elevgruppernas egenskaper skiljer sig åt. Elever med svagare studieförutsättningar går i genomsnitt i skolor där elevernas resultatutveckling är sämre än på andra skolor.
–Vi kan inte utesluta att skillnaderna åtminstone till viss del skulle kunna bero på att skolors elevgrupper skiljer sig åt på ett sätt vi inte kan mäta, till exempel att särskilt motiverade elever väljer att gå i fristående skolor, eller att högstadieelever i storstäderna är mer studiemotiverade eftersom de måste konkurrera om gymnasieplatser, säger Anna Sjögren.
Tillgången till gymnasieutbildning har blivit mindre likvärdig
Gymnasieskolan har genomgått flera förändringar sedan 1990-talet. Genomströmningen i gymnasieskolan är betydligt lägre idag än tidigare och färre får tillgång till de nationella programmen. De höjda antagningskraven, införandet av det individuella programmet och de ökade kraven för att få slutbetyg bidrar till att bara knappt hälften av de elever som hade lägst betyg från grundskolan avslutar gymnasiet efter tre år.
Data
Rapportförfattarna studerar utvecklingen av likvärdighet i svensk skola under de senaste 30 åren med hjälp av data om elever och föräldrar från Statistiska centralbyrån, om lärare från Skolverket samt om arbetslöshet från Arbetsförmedlingen. Kvalitetsskillnader mäts genom att studera hur elevernas kunskaper utvecklas på högstadiet.
Läs mer