Idag har regeringens utredare Björn Åstrand överlämnat sitt förslag till Anna Ekström. Hans uppdrag handlade om att öka likvärdigheten i den svenska skolan. Även om svensk skola, tillsammans med Danmark, är den skola som har 4:e ”bästa blandningen” av elever och skillnaden mellan skolor ligger långt under OECD-genomsnittet så klarar skolan inte av det kompensatoriska uppdrag. Det har svensk skola egentligen aldrig gjort. Det handlar om att oavsett vilken bakgrund eleverna har så ska skolan kunna kompensera för det och ge en bra utbildning och goda kunskaper inför vuxenlivet.
Familjebakgrunden har alltjämt stor betydelse för elevernas resultat. IFAU har bl a konstaterat, att ” för svenskfödda elever tycks familjen förklara ungefär lika mycket av skillnaderna i resultat i dag som för 20 år sedan. Sett till hela elevpopulationen har dock familjebakgrundens betydelse ökat. Denna ökning hänger samman med en växande andel utrikes födda elever, och att en större andel av de invandrade eleverna har invandrat efter skolstart.” Skillnaden mellan bra och dåliga skolor har också ökat i Sverige, även om vi jämfört med andra länder har liten skillnad. Utredaren föreslår nu en stor omorganisation av Skolverket, friskolor ska förbjudas att ha kö och kommuner ska få möjlighet att få göra avdrag på skolpengen för sitt myndighetsuppdrag för skolplikt (en kostnad som inte ingår i beräkningsunderlaget för skolpeng.) Effekten av det blir att elever som väljer friskolor får en lägre skolpeng än om hen väljer en kommunal skola.
9 av 10 elever som lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet har gått i kommunal grundskola. Vi vet att det finns skolor som har problem med kvaliteten. Vi vet att närhetsprincipen för skolplacering gör att boendesegregationen får ett starkt genomslag i skolan. Det är skälet till att förbundet sedan flera år har drivit frågan att alla ska välja skola. Nu föreslår utredaren att alla ska göra en skriftlig ansökan om skolplats, ett skolval. Det är bra och välkommet. Men när det gäller urvalet till kommunala skolor så är det alltjämt en sk relativ närhetsprincip som styr skolplaceringen. Kö ska inte vara tillåtet för friskolor och utredaren vill att det ska finnas ett antal olika kvoter – beslutade av riksdagen – som skolhuvudmännen kan välja bland för urvalet till skolan. En sådan kvot är lotten. Ett krav är också att skolan ska ha en allsidig social sammansättning av elever, en politisk styrning av skolvalet. Vad det faktiskt innebär för den enskilda skolan menar utredaren kommer att skilja från skola till skola, beroende på de lokala förutsättningarna. Det riskerar alltså att bli ett skolval som blir väldigt svårt att förutse utfallet av. Dessutom ska det inte vara möjligt att överklaga den regionala skolmyndighetens beslut om skolplacering.
Vi har kommenterat förslaget med att den blev knappt en tummetott för individen i klassrummet men en boxhandske mot friskolorna. Det säger vi för att vi hade stora förhoppningar. Det här var en utredning som skulle öka förutsättningarna för att klara det kompensatoriska uppdraget (likvärdigheten), höja kvaliteten och därmed bidra till att fler unga lämnar skolan med goda förutsättningar för vuxenlivet. Tyvärr tvingas vi nu konstatera att det blev minst ett dussin nya skolmyndigheter och individperspektivet lyser med sin frånvaro. Fixeringen vid att det är friskolorna och skolvalet som är problemet i svensk skola fortsätter. Man kan undra hur skolresultaten och skolkvaliteten hade varit i Sverige om vi inte hade haft friskolor. Man kan också undra över hur resurserna i skolan används. Utredarens kommentar kring resursfördelningen är intressant i sig:
”Men, eftersom enskilda huvudmän gör vissa överskott är deras totala resurs i genomsnitt över tid något mer generös än den kommunala verksamhetens.”
För att friskolor använder resurserna mer effektivt så ska de straffas och de elever som väljer en friskola ska få lägre skolpeng än den som väljer en kommunal skola. I utredarens uppdrag ingick att titta på hur finansieringen tar hänsyn till elevers behov, skolors förutsättningar för en likvärdig utbildning och om resursskillnader påverkar kunskapsresultaten. Om det visar sig att resursskillnaderna behöver minska för att förbättra kunskapsresultaten så skulle åtgärder föreslås. Åstrand konstaterar själv att det inte går att visa att resursskillnaderna påverkar kunskapsresultaten men kommer trots det med en rad genomgripande förslag.
Låt oss hoppas att många inser att detta utredningsförslag knappast är lösningen för att svensk skola ska lyckas med det kompensatoriska uppdraget. Det är fokus på kunskapsresultaten och vad som händer i klassrummet som är det viktiga. Det behövs ingen stor omorganisation av Skolverket för att åstadkomma detta fokus. Det är bara att sätta igång och jobba – ta lärdom av de som lyckas, oavsett elevsammansättning.
Läs vårt pressmeddelande här
Läs vår debattartikel i SvD här