En sanning för vissa är – har du en bra story – kontrollera aldrig fakta. Det gäller särskilt om det handlar om att hoppa på friskolor, i synnerhet om friskolor är populära och eftertraktade som Internationella Engelska Skolan. Dagens Nyheter hade igår en nyhetsartikel där de hävdade att friskolan får rabatt, idag hade de en ledare där ledaren lutar sig mot en ”rapport” som skrivits av de som drog igång detta påstående i november 2019. En enkel koll från DN:s sida kring hur lagstiftningen ser ut på detta område hade klargjort att regelverket när det gäller lokalkostnader slår åt båda håll. Jag rekommenderar till exempel ett besök på SKR:s hemsida.
På frågan ”Vår kommun har byggt flera nya grundskolor de senaste åren, och vår genomsnittliga lokalkostnad per elev har därmed ökat kraftigt. Vi tycker därför att det är rimligt att framöver ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för som idag baserat på genomsnittsprincipen, annars blir de överkompenserade.Kan vi göra så och vad händer om de enskilda huvudmännen inte godtar detta?” får frågeställaren följande svar från SKR:
Det är möjligt att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för kommunens genomsnittliga kostnader, om det finns särskilda skäl att göra så. Sedan den 1 mars 2018 står det i skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 6 § respektive 13 kap 5 §) att vid prövningen av om det finns särskilda skäl ska hänsyn tas till om skillnaden mellan hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader och den enskilde huvudmannens faktiska kostnader är betydande på grund av kommunens investering i nya lokaler eller renovering av befintliga lokaler. SKL:s bedömning är att en kommun som överväger att övergå till att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader tydligt bör kunna visa att dess genomsnittliga lokalkostnader inte är rättvisande. Det kan förslagsvis göras genom jämförelser med vad kommunen hade för kostnader tidigare och vad den har efter nybyggnation/renovering. Eventuellt kan även genom jämförelser med liknande eller närliggande kommuner göras. SKL bedömer det också som viktigt att informera enskilda huvudmän om övergången i god tid. Om en enskild huvudman anser det felaktigt av kommunen att ersätta för faktisk lokalkostnad kan den överklaga kommunens bidragsbeslut i sedvanlig ordning.
Och som jag konstaterade i mitt blogginlägg i november så har vare sig Trelleborgs kommun eller de andra som använt samma regelverk gjort något fel. Men för att inse detta måste man ju kontrollera vad som gäller. Till detta kan läggas att de flesta vet att det som kommunen bygger oftast blir oerhört mycket dyrare än om en privat aktör bygger. En friskola har ju allt intresse i världen att se till att byggkostnaderna blir så låga som möjligt då man ju inte är momspliktig. .
Misstänkliggörandet av friskolor tar aldrig slut
Läser i Dagens Samhälle om Internationella Engelska Skolan och att de skulle få ”rabatt” och billig tomtmark av kommuner. Tidningen skriver att kommunstyrelsen i Trelleborg beslutat om ett ”avtalsförslag som ger IES extra hyresstöd med uppskattningsvis cirka 4 miljoner kronor per år, utöver ordinarie skolpeng, för en planerad ny skola som fastighetsbolaget Hemsö ska bygga.” Det låter ju bestickande om man inte tar reda på bakgrunden. Det är dyrt att bygga nya skolor, det vet kommuner och det vet friskolor. En friskolehuvudman som flyttar in i en nybyggd skola sluter därför ofta mycket långa hyreskontrakt för att få en rimlig hyreskostnad, särskilt som friskolor inte är momspliktiga. De hyresvärdar som accepterar hyresgäster som inte omfattas av momsplikt välkomnar långa avtalsperioder då det är ett sätt att kompensera för att de inte kan dra av momsen.Men detta står det inget om i artikeln, där kan läsaren tvärtom få intrycket att det är ett suspekt avtal där friskolan gynnas av kommunen. Något som kan strida mot likabehandlingsprincipen. Den som är intresserad av att ta reda på förutsättningar och hur regelverket är utformat hittar lätt ett regeringsbeslut från januari 2018. Då beslutade den dåvarande s-mp-regeringen en förändring av en förordning om lokalkostnader. De gjorde det i syfte att kommuner som investerar i nya skollokaler inte ska behöva räkna med dessa investeringskostnader i underlaget för beräkning av skolpeng. Eftersom även friskolor kan ha kostnader för investeringar i skolor så ställde Maria Stockhaus (m) följande fråga till dåvarande utbildningsminister Fridolin (mp) om hur man skulle tolka förändring i förordningen.”Varför har regeringen i sina förändringar av bland annat skolförordningen inte förtydligat att även det omvända förhållandet ska gälla, det vill säga att även fristående skolor kan få en högre ersättning om dessa har betydligt högre lokalkostnader än kommunens lokalkostnader för sina egna skolor, så att principen om lika villkor mellan kommunala och fristående skolor säkerställs?”Fridolin svarade då;
”Grundregeln är att ersättningen för lokalkostnader ska motsvara hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader per barn eller elev i motsvarande verksamhet. Men om det finns särskilda skäl, ska ersättningen för lokalkostnader i stället högst motsvara den enskilde huvudmannens faktiska kostnader i de fall då en jämförelse med hemkommunens genomsnittliga lokalkostnad blir uppenbart orimlig, förutsatt att den enskilde huvudmannens lokalkostnad är skälig i förhållande till verksamhetens omfattning och inriktning.” Han fortsätter
”Förtydligandet innebär att det i förordningarna lyfts in exempel på när det kan finnas sådana särskilda skäl som gör att ersättningen för lokalkostnader i stället för att ges enligt genomsnittskostnad högst ska motsvara den enskilde huvudmannens faktiska kostnader om dessa är skäliga (14 kap. 6 § skolförordningen [2011:185] och i 13 kap. 5 § gymnasieförordningen [2010:2039]). Exemplen är hämtade från förarbetena till bidragsbestämmelserna, dvs. från propositionen Offentliga bidrag på lika villkor (prop. 2008/09:171) och propositionen Bidragsvillkor för fristående verksamheter (prop. 2009/10:157).
Regeringen har inte tillfört några nya exempel på när ersättning kan ges enligt den enskilda huvudmannens faktiska kostnader, utöver de som ges i de ovan nämnda förarbetena från 2009 och 2010. Av exemplen framgår att de är tillämpliga såväl om den enskilde huvudmannens lokalkostnader är betydligt högre än kommunens och vice versa, förutsatt att den enskilde huvudmannens lokalkostnader är skäliga. Således innebär förordningsändringarna inte på något sätt att principen om lika villkor mellan kommunala och fristående skolor frånträtts eller försvagats, tvärtom har den i stället förtydligats.”
De som nu i krönikor och på sociala medier framställer detta som att IES får hyresrabatter har uppenbarligen inte koll på denna lagstiftning. Läs IES kommentar.
Med ett skattebetalarperspektiv så är det dessutom sannolikt att det blir en betydligt mer kostnadseffektiv skolbyggnad eftersom såväl byggaren som friskolehuvudmannen har incitament för att hålla nere kostnaderna.
/