• Friskolebloggen
• Behörighet
• Integration
• Likvärdighet

Kan vi hoppas på ett ändrat fokus i skoldebatten?

Igår presenterade Tidningen Grundskolan en mycket intressant rapport om hur skolresultaten har utvecklats i de sk utsatta områdena. Områden som har stora sociala problem och som också har fått mycket extra resurser för att hantera dessa i bl a skolorna. Resultaten är beklämmande. Trots miljardstöd från stat och kommuner lämnar minst var tredje elev grundskolan i dessa områden utan behörighet till gymnasiet- inga bättre resultat i skolan. Utbildningsministerns kommentar till detta är talande – hon talar om att det ska satsas mer pengar. Forskaren Maria Jarl, som ju har analyserat skillnaden mellan framgångsrika och icke framgångsrika skolor, konstaterar att det inte handlar om bara pengar. Det handlar också om hur man jobbar och att man vet hur pengarna ska användas.

Hamid Zafar, fd rektorn på Sjumilaskolan, talar om vikten av att ha höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Han har myntat begreppet ”de låga förväntningarnas rasism” och konstaterade att i ett TT-meddelande ”Det var genom att satsa på det grundläggande – undervisningen – som man lyckades förbättra skolresultaten. ”

Utbildningsministern och många andra i skoldebatten hävdar alltid att friskolorna är en av orsakerna till de dåliga resultaten i svenska skolor. Men det är ett ohistoriskt perspektiv. Idag skriver jag i Expressen och påminner om hur det var för 30 år sedan. Expressen hade i september 1990 en artikelserie om problemen i den svenska skolan – vi känner igen dem alla. Betygsinflation, stökiga skolor och inte minst att skolan misslyckas med det kompensatoriska uppdraget. Det finns bara en skillnad – då fanns inte friskolorna.

Jag tycker det är helt ofattbart att denna utveckling med dåliga skolresultat har fått fortgå – år ut och år in. Varför har inte mer hänt? Maria Jarl m fl har i boken ”Att organisera för skolframgång” och i forskningen visat vad som behövs för att skolan ska kunna leva upp till det kompensatoriska uppdraget. Det finns skolor runt om i landet som är goda föredömen, oavsett var eleverna kommer ifrån. Jag bloggade om Fridaskolan nyligen, vi har en intressant intervju med Kringlaskolans rektor som verkar i ett Ronnaområde i Södertälje. Varför ska det vara så svårt att i debatten lyfta dessa goda exempel och se till att andra lär av de framgångsrika?. De om något borde väl vara en ministers uppgift, snarare än att misstänkliggöra friskolorna.

Hur många elever hade vi inte kunnat ge en bättre start i vuxenlivet om svensk skola lärt av de framgångsrika, och av den forskning som så tydligt visar på vikten av goda förväntningar på alla lärare och elever – oavsett deras bakgrund?

Förhoppningsvis kan debatten nu få ökat fokus om HUR jobba för att öka varje elevs kunskapsnivå.