Ta professorernas idé Anna Ekström

Det känns väldigt märkligt att diskussionen om svensk skolas resultat och kvalitet handlar om att förbjuda mobiltelefoner. Det är hög tid att lyfta blicken, se vad som händer i omvärlden och se till att alla får kunskap om digitaliseringens möjligheter så att de kan användas för att stärka såväl individers som landets konkurrenskraft.

En av punkterna (punkt 53) i det sk 73 punkts program som ligger till grund för centern och liberalernas regeringsstöd handlar om att förbjuda mobiltelefoner i klassrummet. Nyss hemkommen från en oerhört intressant studieresa i USA, arrangerad av RISE, så är intrycket att svensk skola och skoldebatt ligger efter i såväl nyttjandet av digitala hjälpmedel som i insikt om vad som denna utveckling skapar för möjligheter. Vi besökte Google, Amazon, Apple, Facebook och Microsoft. Dessa ”Big five” visade hur de jobbar med att blinda, döva, elever med ADHD, barn med dyslexi, dyskalkyli eller andra särskilda behov, kan bli hjälpta tack vare de digitala lösningar som företagen tagit fram. Språkbarriärer försvinner tack vara AI-lösningar där översättning sker snabbt mellan olika språk, uppföljningar av kunskapsnivåer underlättas och mer tid blir över till undervisning. Lärares kommunikation med föräldrar, som kan vara en utmaning om man inte talar språket, underlättas av att tekniken snabbt kan översätta vad läraren respektive föräldern säger. Exemplen är många på hur snabbt teknikutvecklingen sker.

2007 kom den första Iponen. Få kunde då ana vilken utveckling som skett sedan dess. Smarta lösningar har underlättat tillvaron för många. Vardagslivet har blivit annorlunda. Vi kan göra mycket via appar, datorer och mobiltelefoner. Det gör att många av de som kommer till skolan har vana vid att använda mobiltelefoner, paddor, datorer. Problemet är att många lärare inte alls hänger med. Teknikutvecklingen går snabbt och det är stor skillnad mellan skolor när det gäller användningen av digitala hjälpmedel.

Många lärare känner sig vilsna i denna nya värld. Lärarutbildningen har inte heller hängt med i denna snabba tekniska utveckling. För 2,5 år sedan skrev några professorer en debattartikel i DN på detta tema. De föreslog att det görs en satsning på lärarutbildning inom ramen av Urban ICT Arena i Kista. Att använda en befintlig testbädd – som Stockholm stad, Länsstyrelsen, Ericsson, IBM, KTH, Stockholms universitet och forskningsinstitutet Swedish ICT står bakom – är en utmärkt ide. Kista, Sveriges Silicon Valley, är högt rankad internationellt och är landets it-tätaste plats. Här finns tusentals högskolestudenter, ett flertal forskningsinstitut och över 1 000 it-företag. Här finns också ett flertal grund- och gymnasieskolor i närområdet, som tex Rinkeby, Tensta, Akalla, Spånga och Sollentuna, fristående såväl som kommunala. Artikelförfattarnas förslag borde förverkligas.

Intrycket efter USA-resan är att det verkar saknas en insikt i den svenska debatten om kraften i den digitala utveckling som nu sker och vad den innebär för skolan. Hela det svenska utbildningsväsendet måste hänga med sin tid. Elever och studenter har rätt att få en utbildning som är relevant och det finns inget som talar för att inte digitaliseringen kommer att fortsätta. Då måste skolan vara en del av denna utveckling. Men det förutsätter att det finns lärare som förstår hur den digitala teknikens möjligheter kan implementeras i undervisningen. En lärarutbildning som artikelförfattarna föreslår, som till att börja med inriktas på att ny- och vidareutbilda ämneslärare inom matematik, teknik och naturvetenskap med särskild kompetens inom it och lärande känns väldigt angelägen.

Svensk skola saknar inte utmaningar; ca 80.000 lärare saknas de kommande 10 åren, nyanlända elever behöver integreras i skolan, många lämnar grundskolan utan fullständiga betyg i alla ämnen, många ungdomar hoppar av gymnasiet och riskerar därmed att hamna i utanförskap. USA-resan visade att olika digitala verktyg och system kan medverka till att lösa utmaningarna. Att ta till vara på digitaliseringens möjligheter i skolan är avgörande för vårt lands konkurrenskraft.

Det är märkligt att diskussionen om svensk skolas resultat och kvalitet handlar om att förbjuda mobiltelefoner. Det är hög tid att lyfta blicken, se vad som händer i omvärlden och se till att alla får kunskap om digitaliseringens möjligheter så att de kan användas för att stärka såväl individers som landets konkurrenskraft. Digitaliseringen innebär ett paradigmskifte. Det handlar inte om att ersätta papper med datorer. Det handlar om ett helt nytt förhållningssätt till förmedling av kunskap, nyttjande av information, uppföljning av skolans arbete och att nyttja teknikens möjligheter. För att kunna göra detta så krävs den kunskap och insikt, hos såväl de som idag finns i det svenska utbildningsväsendet som hos de som vill bli lärare, rektorer och forskare. Anna Ekström borde ta professorernas förslag och säga – Bra idé – det gör vi. Vad sägs om att lägga in det redan i det budgetarbete som jag gissar pågår?

/

Författare

Prenumerera på bloggen