Ett ljus i tilläggsbeloppstunneln

Nya domar ger ljus i tunneln för stöd till elever med omfattande stödbehov. Det är Kammarrätten i Göteborg som i ärenden där Friskolornas riksförbund yttrat sig resonerar på ett helt nytt sätt. Domstolen säger att om eleven bedöms ha så omfattande stödbehov att det berättigar till tilläggsbelopp, måste också storleken på tilläggsbeloppet innebära att stödbehovet kan tillgodoses. Men det väntas också avgöranden i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) som i värsta fall gör Kammarrättsdomarna betydelselösa.

Under en längre tid har fristående förskolor och skolor kämpat för möjligheten att få tilläggsbelopp för elever i behov av omfattande stödåtgärder. Det har sett mycket mörkt ut och avslagen har inte bara duggat tätt, utan faktiskt stått som spön i backen.

Tusentals kommunbeslut om att neka tilläggsbelopp har överklagats till förvaltningsrätterna under årens lopp, men ytterst få av skolorna får rätt. Statistik som Friskolornas riksförbund har tagit fram visar att domstolarna avslår nio av tio överklaganden från de fristående förskolorna och skolorna.

Men nu har fyra nya domar från Kammarrätten i Göteborg vänt utvecklingen och visar på en tolkning som på ett betydligt bättre sätt följer bestämmelserna i skollagen om hur tilläggsbelopp ska beräknas.

Individens behov bestämmer

För den ”vanliga” skolpengen, grundbeloppet, gäller likabehandlingsprincipen. Kommunen ska vid beräkningen på skolpengen utgå från vad en elev i motsvarande skolform i kommunen kostar. Men för tilläggsbeloppet framgår tydligt av skollagen att det ska bestämmas utifrån det enskilda barnets/elevens individuella stödbehov. Därtill gäller att tilläggsbelopp som begrepp endast omfattar elever i fristående skolor.

Trots det utgår både kommunerna och domstolarna från likabehandlingsprincipen, fast den inte ska tillämpas på tilläggsbeloppet. Det har lett till att även om eleven mycket tydligt har omfattande och extraordinärt stödbehov så har domstolen accepterat kommunens invändning att om barnet/eleven gått i kommunal verksamhet hade åtgärderna inte berättigat till extra resurser.

En annan variant är också att kommunen godtagit att eleven är i behov av extraordinära stödåtgärder och därmed tilläggsbelopp, men förklarat att det endast berättigar till ett orimligt lågt belopp eller inget belopp alls, med hänvisning till likabehandlingsprincipen, för det är vad elever i den kommunal verksamheten skulle erhållit.

Det kan handla om att kommunen vitsordat att eleven behöver en assistent, men endast beviljat en bråkdel av vad det faktiskt kostar att anställa en sådan. I vissa fall har också accepterats att kommunen ”fått slut på pengarna i potten” och därför får barn, vars stödbehov upptäckts efter det att pengarna tagit slut, inga extra resurser. Kommunerna hänvisar till att skolorna får fördela om den vanliga skolpengen mellan sina elever i stället, något som domstolarna godtagit.

Trots att lagtexten ändå skärptes 1 juli 2016 med ytterligare betoning på att bedömningen av tilläggsbeloppet måste utgå från den enskilde elevens behov, verkade det inte leda till någon förändring av utfallet i domstolarna.

89 procent ledde till avslag för friskolorna

Friskolornas riksförbund tog därför fram statistik rörande domstolspraxis från 1 januari 2017 (då den nya lagskärpningen torde fått genomslagskraft i rättstillämpningen) fram till 31 december 2018. Det är denna statistik som visar att under tidsperioden har 785 ärenden om tilläggsbelopp avgjorts i förvaltningsrätterna. Av dessa har 89 procent av domstolsavgörandena lett till avslag för friskolornas överklaganden, i flertalet fall just på grund av att kommunen hänvisat till likabehandlingsprincipen.

Allt detta har lett till orimliga situationer för de fristående verksamheterna, men framförallt för den grupp av elever som är i behov av omfattande stödåtgärder. Det är den grupp elever som har det svårast att klara sin skolgång och som borde har rätt till mest stöd och hjälp.

Fristående skolor utgörs ofta av mindre enheter. Cirka hälften av alla fristående grundskolor har färre än 80 elever. Det innebär att det också är svårare att fördela om resurserna mellan de elever som går på skolan och att en elevs omfattande stödbehov riskerar att drabba andra elevers berättigade krav på en god utbildning – en situation som blir omöjlig att hantera för alla inblandade.

Plötsligt nytt resonemang i Kammarrätten

Förbundet ombads därför av en medlem, en mindre fristående skola, att yttra sig i två olika ärenden rörande tilläggsbelopp i en kommun i södra Sverige. Dessa två ärenden, tillsammans med ytterligare två ärenden om tilläggsbelopp, ledde plötsligt och glädjande nog till att Kammarrätten i Göteborg i stället förde ett helt nytt resonemang kring hur beräkningen av tilläggsbeloppet bör gå till.

Gemensamt för de fyra domarna är att Kammarrätten tydligt utgått från lagtextens krav på att bedömningen av både elevernas behov, men också storleken på tilläggsbeloppet, måste utgå från den enskilde eleven. Kammarrätten har slagit fast att om eleven bedöms ha så omfattande stödbehov att det berättigar till tilläggsbelopp, måste också storleken på tilläggsbeloppet utgå från att stödbehovet kan tillgodoses. Det är inte rimligt att, som i dessa fall, kommunen bestämmer storleken på tilläggsbeloppet så att det blir helt omöjligt att finansiera de stödåtgärder som eleven är i behov av. Storleken på beloppet måste alltså svara mot det stödbehov som eleven bedöms ha.

Samtidigt har också Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelat prövningstillstånd i ett ärende där både förvaltningsrätten och kammarrätten gett kommunen rätt i att halvera ett redan beviljat tilläggsbelopp för ett barn på förskola, med hänvisning till likabehandlingsprincipen, dvs. att pengarna till stöd tagit slut i kommunen och det gäller även de kommunala förskolorna.

Förbundet biträder den fristående förskolan i HFD. Ärendet är ännu inte avgjort i skrivande stund, men kommer att få avgörande betydelse. Frågeställningen är ungefär densamma och blir utgången positiv bekräftar den de positiva kammarrättsdomarna. Går den i stället åt andra hållet, kommer dessvärre även kammarrättsdomarna att bli utan betydelse.

Men än så länge kan vi ändå glädja oss åt kammarrättens beslut, som ställer krav på att kommunerna äntligen börjar tillämpa lagstiftningen utifrån vad som faktiskt står där. Kommunen ska lämna tilläggsbelopp för de barn och elever i fristående förskolor och skolor som har behov av extraordinära stödåtgärder och tilläggsbeloppets storlek ska bestämmas så att dessa åtgärder kan finansieras på ett rimligt sätt.

Problemen kvarstår för resursskolorna

Trots de positiva domarna från Kammarrätten i Göteborg, kvarstår problemen för de skolor som begränsat sitt mottagande till just elever med omfattande stödbehov, vanligen för elever med en viss funktionsvariation till exempel inom autismspektrat. De skolorna brukar kallas resursskolor.

Resursskolorna riktar sig alltså mot en viss grupp elever och är därför uppbyggda för att möta just den elevgruppens behov, till exempel av specialbyggda lokaler och personal med specialistkompetens. Därför är det svårt att utgå från var och ens individuella behov, när verksamheten är uppbyggd utifrån en grupp. Där krävs alltså en annan lösning än de gällande bestämmelserna för tilläggsbelopp.

Förbundet driver frågan vidare tillsammans med resursskolorna och en möjlighet skulle kunna vara att kommuner och fristående resursskolor kommer överens om tilläggsbeloppet och om det inte är möjligt, behöver resursskolan inte heller ta emot eleven, på samma sätt som kommunens ersättning är uppbyggd även för andra elever, till exempel när det gäller vissa introduktionsprogram. Även i sådana fall när kommunen och skolan inte kommer överens bör storleken på tilläggsbeloppet kunna överprövas av en pedagogiskt kunnig instans, till exempel Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.

Här kan du ta del av de fyra kammarrättsdomarna:

Kammarrätten Göteborg 190208, #1

Kammarrätten Göteborg 190208, #2

Kammarrätten Göteborg 190208, #3

Kammarrätten Göteborg 190208, #4