Att tilldela mer resurser har ofta liten betydelse för kvalitetsutfallet. Om verksamhetens processer, kultur och ledarskap inte är rätt kan man pumpa in hur mycket resurser som helst utan att speciellt mycket händer.
Jag har förmånen att sitta med i juryn för SIQ Bättre skola. Vi hade nyligen en intressant diskussion om kvalitet och ledarskap i offentlig respektive privat sektor. Sverige har ett gott rykte när det gäller kvalitet och kvalitetsutveckling och system för att mäta kvalitet. KTH har duktiga forskare, en av juryledamöterna är Lars Sörqvist, vd för Sandholm Associates och docent vid KTH. Ordförande i juryn är Skolledarnas Matz Nilsson, Per-Arne Andersson, ansvarig för arbetsmarknads- och utbildningspolitiska frågor på SKL, Lina Hultquist Sveriges Elevkårer och duktiga Anki Bäck, rektor för kommunala Byleskolan i Täby, som dessutom fått utmärkelsen Bättre skola.
Samtalet kom att handla om hur det kommer sig att det är så lite fokus på kvalitet och ledarskap i skolan. Skoldebatten är otroligt politiskt i Sverige, den lämnar lite utrymme åt professionen. Den valrörelse som vi nyss genomlidit handlade, när det gäller skolan, om hur mycket mer pengar man vill satsa. Vetskapen om att lärarbristen, politikens ansvar för att Sverige har hamnat i denna situation diskuterades inte. Det faktum att lärarbristen innebär stora utmaningar för landets skolor kopplas inte till frågan hur vi kan säkra kvaliteten mot denna bakgrund. Den debatten saknas helt. Där håller man, anförda av lärarfacken, envist fast vid måttstocken andelen legitimerade och behöriga lärare är detsamma som kvalitetsmått. Men det håller inte. På sätt och vis påminner frågan om lärarbristen om den diskussion som just nu pågår om regeringsbildningen. Ska man lösa problemet måste diskussionerna utgår ifrån hur verkligheten ser ut.
Det är intressant att kvalitetsdiskussionen, om vikten av att få valuta för skattepengarna, i stor utsträckning saknas i Sverige, inte minst när det gäller välfärdssektorn. (med undantag av ”vinst i välfärdsdebatten men den frågan handlar ju inte alls om kvalitet.) Ett antal kvalitetsexperter konstaterade tex i början av året att utredare Reepalu inte kontaktat någon ledande kvalitetsforskare med anledning av hans utredningsuppdrag. Läs deras artikel här
De skriver bland annat; ”Utifrån detta vill vi som representerar ”kvalitets-Sverige” erbjuda vårt stöd och kunnande med förhoppning om att tillsammans kunna bidra till en hållbar och värdeskapande utveckling i den svenska välfärdssektorn.” Många vittnar om att det är tufft att vara verksam i skolan idag, kraven på vad skolan ska åstadkomma är många och det är inte sällan att rektorer och lärare får höra från politiker hur de – i detalj – borde sköta sitt jobb. Mobilförbud, hur stora klasserna ska vara, vilka yrkesgrupper som ska finnas osv. Ett effektivt sätt att krympa ledarskapet i skolan. Tänk om debatten i stället kunde handla om hur vi kan stärka ledarskapet i skolan, om att ge skolledare och lärare verktyg för systematiskt kvalitetsarbete. Verktyg som baseras på forskning och som kan öka kunskapen om kvalitet och skapar förutsättningar för att faktiskt utvärdera kvalitet och resultat i skolan.
Den politik som bedrivs nu, där Skolverket får 6,5 Mdr kronor att ”ösa ut” över skolan utan vetenskaplig grund för att mer pengar till elever med viss bakgrund faktiskt leder till bättre resultat, riskerar snarare att vara destruktiv. Vi hade inte behövt hamna i detta läge om politiken fokuserat på rätt saker.
Lars Sörqvist uttrycker det väl i tidningen Potential, vars augustinummer fokuserade på kvalitet i välfärden; ”Det som skrämmer mig är att det som dominerar i debatten i praktiken inte har någon större påverkan på kvalitetsutvecklingen i vården, skolan och omsorgen. Debatten genomsyras av okunskap om kvalitet. Politiskt hävdas nästan alltid att det behövs mer resurser inom olika områden för att förbättra kvaliteten. Men att tilldela mer resurser har ofta liten betydelse för kvalitetsutfallet. Om verksamhetens processer, kultur och ledarskap inte är rätt kan man pumpa in hur mycket resurser som helst utan att speciellt mycket händer.” Det är detta många lärare och skolledare vet. Det är därför vi ser att många väljer bort arbetsplatser som inte fungerar. Det handlar inte om pengar – det handlar om ledarskap. Ledarskap i form av politiker som måste backa och låta skolledare vara just ledare. Ledarskap i form av skolledare som vill och kan ta det mandatet och ansvaret.
Vill du höra mer om hur man kan mäta kvalitet? Lyssna på Lars Sörqvists från vår årsmöteskonferens.
/