Den som ska leda Sveriges unga i klassrummet får inte själv ha varit en lågpresterande student. Genom höjda antagningskrav på lärarstudenter kan såväl anseendet som lägstanivån i lärarutbildningarna höjas radikalt, skriver Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbund, på SvD.se.
Var tredje student, 35 procent, hoppar av ämneslärarutbildningen före terminerna 3–4. Vid utbildningens slut har över hälften hoppat av. Dessa chockerande siffror går att finna i en nyligen presenterad rapport av Universitetskanslersämbetets (UKÄ) över tidiga avhopp från de stora programutbildningarna på våra lärosäten.
Grundskollärarutbildningen ligger också högt med 26 procent, näst flest avhopp efter ämneslärarutbildningen, innan terminerna 3–4. Det kan exempelvis jämföras med civilingenjör- socionom- och juristprogrammen som alla tre har 17 procents avhopp. Lärarutbildningarna har alltså stora problem.
Avhoppen är besvärliga av flera anledningar. Studenter som har låga gymnasiebetyg och antingen inte klarar av kraven eller är omotiverade, sänker nivån på utbildningen för de som trots allt vill fullfölja utbildningen. Utbildningen måste rent krasst anpassas efter denna stora grupp studenter. Känslan av en ambitiös miljö undermineras av omotiverade och lågpresterande kursare som vid avhopp skapar oklara förutsättningar för lärosätets planering. De låga antagningspoängerna ger därtill bilden av lärarutbildningen som något som vem som helst kan antas till.
Avhoppen är också ett resursslöseri av skattepengar. En lärarstudent kostar i genomsnitt drygt 30 000 kronor per år för skattebetalarna i så kallad ersättning för helårsstudent. Lärosätena kan sedan få ytterligare drygt 38 000 kronor av staten om studenten klarar huvuddelen av utbildningen för det berörda året, alltså en sorts prestationsersättning. En avhoppad student kan med andra ord i värsta fall innebära nästan 70 000 kronor per år i sjön.
Men UKÄ:s rapport avslöjar också något som kan bli lösningen. De som hoppar av är ofta de lärarstudenter som från början var illa rustade för högskoleutbildning. Under de första terminerna i ämneslärarutbildningen hoppar över hälften av bland de med gymnasiebetyg under 11. Ett problem och en samband som tyvärr tycks vara typiskt för lärarutbildningarna, sjuksköterskeutbildningen visar inte samma samband.
Frågan som beslutsfattarna måste ställa sig är, vill vi ens ha lågpresterande studenter som lärare även om de klarar hela utbildningen? Vårt svar är nej. Friskolornas riksförbund vill se att kraven för att bli antagen till grundskole- och ämneslärarutbildningen höjs. Principen ska vara att en person som ska leda Sveriges ungas kunskapsutveckling i klassrummet inte själv får ha varit en lågpresterande student. På så sätt kan såväl anseendet som lägstanivån i lärarutbildningarna radikalt höjas.
I första hand bör kraven höjas vad gäller gymnasiebetygen, med en tröskel som gör att alla som i framtiden blir lärare tillhör den mer högpresterande hälften högskolebehöriga vad gäller gymnasiebetyg. Men samma synsätt bör gälla även för övriga vägar in i lärarutbildningen i riktning mot det som redan för några år sedan skedde med en skärpning av reglerna för antagning via högskoleprovet. Du kan nämligen inte längre ha vilket högskoleresultat som helst för att bli antagen till högskolan.
Vi är medvetna om att lärarutbildningarna och frågan om den akuta lärarbristen har hamnat i en svår balansgång. Att öka antalet studieplatser på lärarutbildningarna fungerar bara om det finns sökande. För att få sökande behöver såväl läraryrkets som lärarutbildningens attraktion öka. För den sistnämnda handlar det inte minst om att få en högre lägstanivå bland studenter, att komma ifrån att lärarutbildningen blir utbildningen alla kan komma in på och dit du söker om du inte riktigt vet vad du vill.
Om vi nu inför högre krav ger det antagligen på kort sikt en minskad antagning, men förhoppningsvis inte ett minskat antal som fullföljer utbildning. Minskningen av antagna kommer dock inte märkas förrän om knappt ett decennium och att redan nu ge viktiga signaler till hur vi ser på läraren och den svenska skolan är avgörande. Det är heller inte orimligt att en lärarutbildning med högre status ganska snart kommer innebära att fler och andra grupper än i dag överväger läraryrket. Den akuta lärarbristen behöver dessutom lösas med oortodoxa metoder innan dess.
Så låt oss våga sätta en hög lägsta nivå. Vi måste attrahera duktiga personer till läraryrket eftersom en duktig lärare ger mångdubbel effekt under hela sitt yrkesliv. En duktig lärare lägger grunden för att vi får fler duktiga studenter i alla andra utbildningar.
Ulla Hamilton
Friskolornas riksförbund