Att frånta lärare den stora del av yrkets profession som utgörs av bedömning är ett omyndigförklarande av lärarkåren. Det känns också ganska märkligt att lärares förmåga att bedöma elevers kunskapsutveckling kan utnyttjas fullt ut i alla andra ämnen än de som är föremål för nationella prov. I dessa ämnen tycks förtroendet för lärarnas kompetens att göra en samlad bedömning av elevernas förmåga vara gott.
Ska resultatet på de nationella proven bestämma betygen? Regeringen svar på den frågan är ja. Det framgår av den lagrådsremiss som de har presenterat idag. I en debattartikel i Aftonbladet protesterar bla Lärarförbundet och elevorganisationerna och forskare mot denna förändring. Vi kan instämma i detta. Hittills har resultaten på de nationella proven varit en del i bedömningsunderlaget för betygssättningen. Nu vill regeringen att det ska bli styrande. Det innebär alltså att ett provtillfälle avgör vilket betyg som du får i ett ämne. Vi kritiserade detta redan i vårt remissvar på utredningsförslaget. Det är fel att resultaten på de nationella proven ska vara helt styrande för betygssättningen. Lärare måste ha möjlighet att göra en vidare bedömning av elevens kunskaper och därmed också kunna göra avsteg från resultaten på de nationella proven vid betygssättning.
Vi håller med om att det är ett problem att skolor uppenbarligen tolka kunskapskraven på olika sätt, det är oroande. Det visar antingen på att kunskapskraven inte är tillräckligt tydliga i sin utformning eller att lärare inte fått tillräcklig utbildning/kompetensutveckling/fortbildning för att bottna i innehållet i kunskapskraven. Ett sådant avsevärt bekymmer löses inte genom ett förslag om att resultaten på nationella prov ska ”övertrumfa” lärares duglighet att göra korrekta bedömningar av elevernas kunskapsresultat.
Skoldebatten handlar idag om hur attraktiviteten i läraryrken kan öka, och det är viktigt att så sker. Att då genomföra denna typ av förändring, när bedömning är en väsentlig del av lärarnas profession, riskerar verkligen att få motsatt effekt. Lärare arbetar med bedömning av eleverna ständigt och alltid, under varje lektion. Det handlar om att kontrollera att eleverna utvecklas, att de inte är i behov av särskilt stöd och att de får den stimulans de behöver för att nå så långt som möjligt i sitt kunskapsinhämtande. Lärare bryter ned kunskapskraven i avsnitt, planerar lektioner utifrån dessa och bedömer konstant om eleverna förstått innehållet i undervisningen. Lärare genomför regelbundet diagnostiska prov för att kontrollera att så är fallet. Att frånta lärare den stora del av yrkets profession som utgörs av bedömning är ett omyndigförklarande av lärarkåren. Om det upptäcks systematiska felbedömningar från lärarnas sida, bör i stället det problemet adresseras och inte såsom i föreliggande förslag; att genom annan reglering frånta lärare deras ansvar.
Det känns också ganska märkligt att lärares förmåga att bedöma elevers kunskapsutveckling kan utnyttjas fullt ut i alla andra ämnen än de som är föremål för nationella prov. I dessa ämnen tycks förtroendet för lärarnas kompetens att göra en samlad bedömning av elevernas förmåga vara gott. Det bör inte finnas någon avgörande skillnad mellan bedömningen i dessa ämnen och de ämnen som det anordnas nationella prov i.
Förslaget saknar elevperspektiv. En elev går nio år i grundskolan. Att ett provresultat vid ett fåtal provtillfällen skulle utgöra en så viktig del av bedömningsunderlaget är inte heller rättssäkert. Bedömning av en elevs kunskapsutveckling är något som sker varje dag under lång tid för respektive elev.
Med detta sagt är det oerhört viktigt att komma tillrätta med de problem som såväl Skolverket och Skolinspektionen visar på, där lärare antas inte ha tillräcklig kompetens avseende kunskapskraven. I betänkandet som ligger till grund för lagrådsremissen finns ett antal andra förslag kring bedömningsunderlag som kan stödja lärares betygssättning,.
När det sedan gäller förslaget om att digitalisera de nationella proven så välkomnar vi det. Det är inte en dag för tidigt!
/