REPLIK | Resultaten i den svenska skolan blir i genomsnitt bättre. Kärnfrågan nu är hur de lägsta elevresultaten höjs. Lärarfacken och LO pekar på DN Debatt (26/1) tillsammans ut elevsammansättningen som det stora problemet. De nämner inte ett ord om betydelsen av lärarnas roll och vad som händer i klassrummen, skriver Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbund i replik på DN Debatt 27/1.
Den viktigaste förklaringen till skillnaderna mellan elevers resultat är skillnaderna mellan elever inom skolor. Det verkar alltså finnas många skolor i landet där undervisningen inte förmår att nå fram till de elever som har de största utmaningarna. 8 av 10 elever går i kommunala skolor – hur kan då friskolor vara orsaken till problemet?
Författarna gömmer tyvärr kärnfrågan i ett trassel av motstridiga resonemang. I ena stunden lyfter de föräldrars rätt att önska skola, men skjuter raskt ner den för att ge byråkrater rätt att kvotera in olika grupper och blanda barnen. Detta utan att belägga att en ”allsidig social sammansättning” är en lösning på den svenska skolans resultatproblem.
De kallar urvalsmodellen mer ”neutral”, men är i själva verket så diskriminerande det kan bli. Föräldrarnas utbildning och ”andra socioekonomiska faktorer” ska avgöra om en elev släpps in i en skola eller inte. Jag har väldigt svårt att föreställa mig ett beslut om antagning till en skola där det står att, ”tyvärr vi har inte plats för dig, dina föräldrar har för låg utbildning och den kvoten är redan fylld”.
För att ge alla elever samma chans att gå i en bra skola behöver föräldrarna lika förutsättningar för att sätta sig in i skolvalet. Information och kunskap är avgörande för människors möjligheter i livet. Men tyvärr lever många kommuner inte upp till det lagstadgade informationsansvar de har. Många friskolor upplever också att de inte får förfrågningar från nyanlända elever för att kommunen behåller dem i sina skolor.
För att så många som möjligt ska kunna sätta sina barn i bra skolor måste också de bästa skolorna uppmuntras att expandera och de sämsta åtgärdas. Men tyvärr motarbetas en sådan utveckling av fackens förslag. Det finns bra skolor där tusentals barn står i kö. Samtidigt finns det skolor som ingen söker sig till. Inga barn tjänar på att placeras i de skolor där ledarskapet och undervisningen är dålig.
9 av 10 småbarnsföräldrar vill själva kunna välja en skola de tycker är lämplig och jag står bakom dem. LO och lärarfacken däremot tycker de ska nöja sig med byråkraternas blandning och verkar inte vilja ta ansvar för vad som händer i klassrummet. För likvärdighet handlar om att utgå från den enskilde elevens förutsättningar, kompensera för bakgrund och ge bästa möjliga förutsättningar för gott resultat. Ett uppdrag som många skolor inte klarar – detta borde debatten handla om – inte kvotering av elever.
Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund