Hur kan det vara ett problem att framgångsrika skolor sprider sig? Den frågan ställer Ulla Hamilton i en Op ed i Svenska Dagbladet den 29 december.
Utredare Reeplaus förslag gör det i princip omöjligt för friskolor, oavsett om det är stiftelser, kooperativ, föreningar eller aktiebolag, att bedriva verksamhet. Det går helt enkelt inte att bygga upp en buffert om förslaget blir verklighet, och det blir därmed omöjligt att växa.
Hur kan det vara ett problem att framgångsrika skolor sprider sig? Barbara Bergström startade Engelska Skolan (IES) för 24 år sedan. Då, en liten verksamhet med en skola. Konceptet blev populärt bland föräldrar och 2003, tio år senare, hade hon byggt upp tillräckligt starka finanser för att expandera.
Att växa kostar pengar, ett antal miljoner innan skolpengen börjar betalas ut. För att få kontrakt med fastighetsägare och leverantörer, av allt från böcker till bänkar, krävs solida finanser. Den möda och risk detta innebär måste motsvaras av möjligheten att skapa ett ökat värde.
Efterfrågan på friskoleplatser är stor. IES är ett exempel på att föräldrar, elever och även lokala politiker vill ha friskolor. I dag driver de 30 skolor runt om i landet med 21 400 elever. I kön finns ytterligare ca 130 000. Skolorna är ofta lokaliserade utanför stadskärnan. Andelen elever med utländsk bakgrund är betydligt över snittet för skolor i Sverige.
Framsynta kommunpolitiker ber dem lokalisera en skola i deras stad. Det ökar attraktionskraften. Starten på hela expansionen var att Järfälla kommun bad Barbara att rädda en skola som kommunen misslyckats med.
Utan rätten att skapa överskott hade 29 av de 30 skolor som IES nu driver inte existerat. Till hösten startar IES även i Landskrona, Helsingborg, Södertälje och Årsta.
Om regeringens politik fått råda hade IES bara varit förbehållen ett fåtal elever. På vad sätt hade det varit bättre för svensk skola, för föräldrar och elever? Att säga nej till framgångsrika skolor är en obegriplig linje från ett socialdemokratiskt parti som genom historien understrukit att utbildning inte ska vara en klassfråga, en fråga om pengar.
Sverige har världens mest jämlika skolpengsystem. Rik som fattig kan välja en skola. Ingen behöver vara låst till det egna bostadsområdet. I dag går över 340 000 elever i en friskola. Skolorna är uppskattade, och hundratusentals i kö visar att det finns efterfrågan på fler. Detta vill regeringen stoppa, med argument som den vet är felaktiga.
Vem tror att den svenska skolan varit bättre om inte Barbara Bergström haft möjlighet att utveckla sina skolor? Och hon är inte ensam. Många fler har fått möjlighet att förverkliga sina idéer.
Näringsminister Mikael Damberg är tyst i denna fråga. Hans uppfattning är intressant som uttryck för synen på entreprenörskap och företagsamhet. Vill han också förhindra deras efterföljare, oftast kvinnor, att göra samma fantastiska resa? En resa som skapat möjligheter för tusentals elever och anställda att med eldsjälars entusiasm utveckla framgångsrika skolor.
ULLA HAMILTON är vd för Friskolornas riksförbund