Jag tror att den svenska skolan skulle må mycket bra av att debatten handlade mer om detta än om klassklyftsperspektiv. Det finns ett viktigt uppdrag, och det är att se till att elever, oavsett bakgrund , kan nå sin fulla potential i den svenska skolan. Det uppdraget kallas bl a det kompensatoriska uppdraget, ett uppdrag om man får tro PISA skolan inte lyckas särskilt väl med. Ta tag i det i stället för att ropa på att den har blivit mer ojämlik.
Den svenska debatten efter PISA är intressant så jag återkommer till den igen. Den har fokuserat på att ojämlikheten har ökat i den svenska skolan. Hur ser det då ut?
Skolsegregation: Sverige, liksom övriga nordiska länder har en låg skolsegregation , dvs låg spridning mellan skolor vad gäller den socioekonomiska sammansättningen. Skolsegregationen i Sverige enligt PISA 2015 uppgår till drygt 13 procent, vilket är lägre än OECD-genomsnittet på drygt 23 procent. Med skolsegregation menas här hur mycket den socioekonomiska sammansättningen varierar mellan skolorna.
Inomskolvariationen: Ett mått för skillnader avseende elevresultat inom samma skola. Enligt PISA ger variationen i elevprestationer också information om likvärdigheten i ett skolsystem. Ett värde högre än 100 anger att landet har en högre variation i resultat i naturvetenskap än OECD i genomsnitt, vilket i sin tur indikerar ett, relativt sett, mindre likvärdigt skolsystem, allt annat lika. Sveriges värde är 117 procent vilket är högre än OECD-genomsnittet och dessutom ett av de högsta av alla OECD-länder. Även när enbart elever med inhemsk bakgrund analyseras visar det sig att resultatskillnaderna är stora i Sverige när det gäller naturvetenskap, 113 procent av motsvarande OECD-genomsnitt. Detta betyder att Sveriges relativt höga variation inte enbart kan bero på en hög andel elever med utländsk bakgrund. I läsförståelse är den totala variationen 112 procent för Sverige och högre än OECD-genomsnittet och i matematik är variationen 101 procent, vilket är på samma nivå som OECD-genomsnittet.
Mellanskolvariationen: Det ger ett mått på hur stora skillnader det är i resultat mellan skolor inom ett land. Den genomsnittliga mellanskolvariationen i OECD-länderna är 30 procent. Sveriges mellanskolvariation är 16 procent.
Av sex indikatorer uppvisar Sverige bättre värden än OECD-genomsnittet på två indikatorer (skolsegregation och mellanskolvariation), sämre på två andra indikatorer (effekten av socioekonomisk bakgrund och total variation i resultat) och slutligen på OECD-nivå på de sista två (styrkan i sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och resultat samt effekten av skolans socioekonomiska sammansättning). Om den sjunde indikatorn, andelen elever som inte når upp till nivå 2, också tillförs analysen så avviker Sverige inte heller där från OECD-genomsnittet. OECD konstaterar att Sverige framstår som ett genomsnittligt land när det gäller dessa aspekter av likvärdighet.
I ett skolsystem med hög likvärdighet, och där skolan lyckas väl med att kompensera för elevers olika förutsättningar, är betydelsen av familjebakgrund för elevens skolresultat liten. I det omvända fallet där skolan lyckas mindre väl med det kompensatoriska uppdraget är betydelsen av familjebakgrund för elevens skolresultat större.
Jag kan inte låta bli att fundera över varför nu den svenska skoldebatten handlar om segregation och ojämlikhet. För mig förefaller det som om man snarare borde fundera på hur det kommer sig att den svenska skolan har blivit sämre när det gäller det kompensatoriska uppdraget.
Ett svar på frågan kanske finns i den forskningsrapport som kom idag där Göteborgs universitet studerat vilken betydelse som skolors organisation har, oavsett elevsammansättning, för likvärdigheten.
Citat som ”Trots tydliga signaler är det inte resultaten som står i centrum på de icke framgångsrika skolorna. Personalen på dessa skolor hänvisar också till elevernas bakgrund som orsak till dåliga resultat.
– Där möts vi ofta av en diskussion om att man har dom elever man har. Lärarna lägger förklaringen utanför sig själva, utanför lärarkollektivet och utanför skolan, säger Maria Jarl.
Elevernas förutsättningar såsom bakgrund och föräldrars utbildningsnivå är viktiga förklaringar till de stora skillnaderna mellan skolors resultat i Sverige, men enligt forskarna visar deras studie att det är möjligt för alla skolor kan höja kvaliteten genom att organisera sig på det sätt som de framgångsrika skolorna gjort.
– Oavsett vilka elever man har så kan man skapa förutsättningar för alla om man jobbar på ett bra sätt. Den här studien är ett erkännande för rektorers och lärares professionella kompetens. Det är centralt att man har tron på att det man gör är viktigt, säger Maria Jarl.” manar verkligen till eftertanke.
Jag tror att den svenska skolan skulle må mycket bra av att debatten handlade mer om detta än om klassklyftsperspektiv. Det finns ett viktigt uppdrag, och det är att se till att elever, oavsett bakgrund , kan nå sin fulla potential i den svenska skolan. Det uppdraget kallas bl a det kompensatoriska uppdraget, ett uppdrag om man får tro PISA skolan inte lyckas särskilt väl med. Ta tag i det i stället för att ropa på att den har blivit mer ojämlik.