Därför blir jag riktigt orolig när jag hör Anna Ekström, senast igår kväll på SvT Agenda, tala om skolans kompensatoriska uppdrag som att det ska blandas barn från olika samhällsgrupper i skolan. Det är en social samhällsingenjörssyn som innebär att det fria skolvalet försvinner och en syn som innebär att eleverna blir verktyg i skolans kompensatoriska uppdrag.
De höjda resultaten i TIMMS har lett till glädjerop från olika håll. Och visst är det skönt att resultatutvecklingen har vänt i denna undersökning. Men mycket jobb återstår eftersom de genomsnittliga resultaten i matte åk 4 och åk 8 ligger under EU och OECD-genomsnittet. För naturvetenskap i åk 4 ligger det genomsnittliga resultatet över EU och OECD-genomsnittet och resultaten i åk 8 ligger i nivå med EU och OECD-genomsnittet. Det är viktigt för Sverige och den svenska skolan att vi har dessa internationella kunskapsmätningar som ger oss en jämförelse med andra länder. Det sätter kunskapen i fokus. Att mäta kunskap på detta sätt har inte alltid varit självklart i den svenska skolan.
Det som ofta lyfts fram från regeringens håll är att skillnaden mellan skolor ökar. Det visar inte TIMMS, konstaterade minister Anna Ekström vid pressträffen, men hon påpekade ändå att skillnaden mellan skolor ökar.
TIMMS har tagit fram ett index ”hemreurser för lärande” som bla baseras på antal böcker hemma, internetuppkoppling, eget rum mm. Intressant att notera är att det bara är 1 procent av eleverna i åk 4 och 3 procent i åk 8 som ligger i gruppen ”få resurser”. TIMMS visar att skillnaden mellan elever som har en ”hög grad av resurser hemma” och ”lägre grad av resurser hemma” har ökat. Detta understryker vikten av att utgå ifrån vad som händer i klassrummet. Den svenska debatten handlar mycket om likvärdighet. Och om man med likvärdighet menar det som faktiskt gäller enlig Skollagen, att undervisningen ska utgå ifrån den enskilda individens förutsättningar, så är det som händer i klassrummet otroligt viktigt.
Forskningen är entydig – att ha höga förväntningar på alla elever, oavsett föräldrars utbildningsnivå, oavsett hur många böcker som finns hemma och oavsett var eleven bor – det är helt avgörande för ett bra kunskapsresultat. Därför blir jag riktigt orolig när jag hör Anna Ekström, senast igår kväll på SvT Agenda, tala om skolans kompensatoriska uppdrag som att det ska blandas barn från olika samhällsgrupper i skolan. Det är en social samhällsingenjörssyn som innebär att det fria skolvalet försvinner och en syn som innebär att eleverna blir verktyg i skolans kompensatoriska uppdrag. Kunskapsuppdraget är det viktigaste för skolan, det kompensatoriska uppdraget ligger på skolan och lärarna. Om skillnaden mellan skolor ökar så är det kunskapsförmedlingen som man ska fokusera på – inte börja diskutera sammansättningen av elever. Ta tag i problemet med att det finns dåliga skolor, börja med skolledningen och titta på vad som händer i klassrummet. Då kan vi säkert också se en fortsatt positiv utveckling inom såväl TIMMS som PISA.