Mot bakgrund av SKLs ekonomirapport och det minst sagt bekymmersamma läget när det gäller finansieringen av vård, skola och omsorg är det än mer förvånande att regeringen låter Reepalus sk välfärdsutredning fortsätta. Den syftar ju till att begränsa möjligheterna för privata aktörer att bidra till att utveckla välfärden och avlasta kommuner och landsting. Sämre timing av politiken får man leta efter.
Idag presenterade SKL sin Ekonomirapport för kommuner och landsting. Det är en dyster framtidsprognos där de varnar för kraftiga kostnadshöjningar framöver och räknar med att kostnaderna år 2020 kommer att vara 47 miljarder högre än intäkterna. Det motsvarar en skattesats på ca 2:10. Orsaken till detta är den demografiska utvecklingen med allt fler barn och allt fler äldre. Därtill kommer alla nyanlända.
Budskapet i SKLs rapport är egentligen ingen nyhet. Dels har de själva varnat för denna utveckling under flera år och dessutom så lyfte regeringens Långtidsutredning, som remissbehandlades under våren, dessa frågor. De konstaterade bl a att det inte är möjligt att höja skatterna för att kompensera för kostnadsökningarna eftersom det påverkar incitamenten för jobb och efterfrågan. I vårt remissvar, där vi även anslöt oss till Almegas yttrande, lyfte vi fram vikten av att kommuner och landsting är öppna för att välfärdsföretag kan bidra i arbetet med att tillhandahålla välfärdstjänster inom vård, skola och omsorg. En öppenhet i denna del gör att kommuner och landsting kan avlastas en del investeringskostnader som annars skulle falla på dem om allt sker i egen regi.
Såväl SKLs ordförande som dess chefsekonom konstaterar också att det är viktigt att kommunerna blir mer effektiva ”Vi behöver samtidigt fortsätta att utveckla och effektivisera den egna verksamheten inom kommuner, landsting och regioner, säger Lena Micko, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting”.
Det är viktigt. Konkurrens leder till fokus på kvalitet och effektivitet. Ökad effektivitet innebär att vi får mer för våra skattepengar. Mot bakgrund av SKLs ekonomirapport och det minst sagt bekymmersamma läget när det gäller finansieringen av vård, skola och omsorg är det än mer förvånande att regeringen låter Reepalus sk välfärdsutredning fortsätta. Den syftar ju till att begränsa möjligheterna för privata aktörer att bidra till att utveckla välfärden och avlasta kommuner och landsting. Sämre timing av politiken får man leta efter.
Jag hoppas att Lena Mikko skickar ett exemplar at SKLs ekonomirapport till Ilmar Reepalu. Han skulle verkligen behöva läsa den och begrunda hur det utredningsförslag som han jobbar med kommer att hjälpa eller stjälpa utvecklingen av välfärdstjänsterna i Sverige. En annan stilla önskan vore att regeringen ser helheten på det viktiga välfärdsområdet i stället för att söka konflikt för konfliktens skull. Ett sådant beteende inger knappast förtroende.