Det helt felaktiga fokus som finns just nu i politiken skadar verkligen tilltron till det politiska ledarskapet och det riskerar att leda till att välfärdssektorn försvagas. För den som tänker efter det allra minsta inser att Sverige behöver privata aktörer som bidrar till att bygga ut välfärdssektorn för att möta det ökade behov som alla vet kommer.
Nästan dagligdags får vi nyheter om vilka problem det är med bemanningen inom flera av de viktiga välfärdsområdena. Vårdpersonal protesterade över hela landet förra söndagen. Samma dag på kvällen hade SvT Agenda ett inslag om en rapport som Reepaluutredningen beställt, vars förslag var att det ska införas ett vinsttak för företag inom bl a vård, skola och omsorg. Utredare Reepalu meddelade att han kommer att utgå från denna rapport i sitt förslag (som innehåller grova fel vilket framgår av denna SvD artikel). Att rapportförfattaren varnar för att hans förslag kan innebära att flera av de stora företagen går i konkurs verkar inte bekymra det förra socialdemokratiska kommunalrådet i Malmö.
I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa att det finns oro bland kommunpolitiker runt om i landet för vad ett förverkligande av rapportens förslag kan leda till. Reepalus partikamrat Anders Teljebäck i Västerås säger att det skulle innebära stora problem för Västerås om förslaget blir verklighet. De har mycket upphandlad verksamhet inom vård och omsorg och flera friskolor. Karin Wanngård, finansborgarråd i Stockholm, även hon partikamrat med Reepalu, menade i SRs lördagsintervju att det som är viktigast är kvalitet. De som lever i verkligheten, och som vet att kommuner och landsting är beroende av privata aktörer, är oroliga. Låt oss hoppas att de även agerar inom sitt parti för att stoppa förslaget. Sammanlagt handlar det om över 100 miljarder kronor (Den offentliga marknaden 2014) i form av tjänster inom vår, skola och omsorg som kommunerna/landstingen upphandlar och som finansieras via skolpengen. Det finns goda skäl till att kommuner och landsting väljer att upphandla välfärdsverksamheter, det är praktiskt och de vet att de får mycket för pengarna.
Det är uppenbart att den offentliga sektorn har stora problem. Redan idag är personalbristen stor. 40.000 utbildade lärare har valt att inte jobba i skolan. Det faktum att det finns alternativa arbetsmarknader för detta och många andra yrken som tidigare var förbehållna offentlig sektor, ställer krav på att kommuner och landsting blir/är attraktiva arbetsgivare. Många väljer bort dem idag. Samtidigt har vi en växande välfärdssektor inom skola, vård och omsorg.
Många av våra medlemmar vittnar om att det inte är problem att rekrytera medarbetare. Undersökningar visar också att medarbetare i friskolor trivs bättre än de som jobbar i offentlig sektor. SKL visar på vilka ökande behov som finns inom just vård, skola och omsorg framöver. Även regeringens egen Långtidsutredning har lyft fram den stor utmaning som ligger i ett ökat behov av förskolor, äldreomsorg och vård och skola i övrigt. För mig är det obegripligt att Reepalu ens får hålla på mot bakgrund av hur verkligheten ser ut.
Och den nationella politiken verkar också vara i kris eftersom den fokuserar på helt fel saker. Ett vinsttak löser inga problem, det förvärrar problemen eftersom det avskräcker många från att starta och utveckla företag inom dessa branscher. För att citera Johan Schück i DN idag ”Ilmar Reepalus vinsttak ger inte ökad välfärd”.
Det är hög tid att ta tag i de verkliga problemen som till stor del handlar om ledning och styrning inom den offentliga sektorn. Att fokusera på kvalitet och resultat. Det helt felaktiga fokus som finns just nu i politiken skadar verkligen tilltron till det politiska ledarskapet och det riskerar att leda till att välfärdssektorn försvagas. För den som tänker efter det allra minsta inser att Sverige behöver privata aktörer som bidrar till att bygga ut välfärdssektorn för att möta det ökade behov som alla vet kommer.