En invändning som ofta används när det gäller fjärrundervisning är att det inte passar alla elever. Och visst kan det vara så. Men i ett läge där vi har över 14.000 elever som lämnar grundskolan utan behörighet så kanske man också kan dra slutsatsen att dagens klassrumsundervisning inte heller passar alla elever.
Runt om i världen växer det fram nya undervisningsmöjligheter tack vare tekniken. Avstånd är inte längre ett problem när tekniken finns till hands. Brist på behöriga lärare borde inte vara ett problem när tekniken finns till hands. Vi ser det i Australien, i USA, Canada och i många andra länder. I morse arrangerade vi ett frukostseminarium tillsammans med Svenskt Näringsliv på temat ”Fjärrundervisning – behov, möjlighet och hinder”. Sverige ligger efter på detta område – inte tu tal om saken. Jag inledde med att hänvisa till Bildt-regeringen 1991-1994 som tillsatte en IT-kommission vars uppgift var att se till att Sverige ligger i framkant när det gäller att nyttja teknikens möjligheter. Då var vi långt framme, vi har idag en väl utbyggd infrastruktur och få länder slår oss när det gäller andelen invånare som använder sig av den moderna tekniken. Men vi har inte hängt med när det gäller att dra nytta av de möjligheter som finns på skolans område.
Små framsteg har gjorts, nyligen presenterades en utredning ett förslag som innebär att det ska vara möjligt att upphandla och erbjuda fjärrundervisning för kommuner. Det har inte varit lagligt tidigare (även om flera faktiskt har gjort det för att kunna erbjuda en kvalitativt bra undervisning med behöriga lärare). Utredningen föreslår också att det ska vara möjligt för kommuner och friskolor att beställa och utföra modersmålsundervisning och studiehandledning i modersmål. Det är bra – men det behövs så mycket mer. Idag är det tex en skriande brist på behöriga lärare i svenska som andraspråk, detsamma gäller flera ämneslärare. Dessvärre vågar inte utredaren ta steget vidare redan nu utan har siktet inställt på att komma med förslag när det gäller svenska som andraspråk, längre fram. Men det är nu som det behövs! Det har vi påpekat i vårt remissvar.
Maria Stockhaus (m) och Ebba Östlin (s) var eniga om att det finns en stor räddhågsenhet i skolan, när det gäller att nyttja teknikens möjligheter. Och det är ju inte så att det inte finns erfarenhet från andra håll när det handlar om att lägg upp undervisningen mm. Det finns exempel runt om i världen, och även i Sverige för den delen.
En invändning som ofta används när det gäller fjärrundervisning är att det inte passar alla elever. Och visst kan det vara så. Men i ett läge där vi har 14.000 elever som lämnar grundskolan utan behörighet så kanske man också kan dra slutsatsen att dagens klassrumsundervisning inte heller passar alla elever.
Det finns en uppenbar risk för att de ”goda ambitionerna” att hitta den perfekta utformningen av fjärrundervisningen och ett regelverk kring detta blir det godas fiende. Som flera konstaterade- teknikutvecklingen sker och den kommer att gå än snabbare. Redan idag finns det många elever som kan använda sig av tex Khan Academy: erbjudanden.
Det är hög tid att den svenska skolan får förutsättningar för att kunna ta del av de fantastiska möjligheter som den tekniska utvecklingen erbjuder. Om inte riskerar vi att hamna i samma situation som Facit var i på 1970-talet. De var helt förbisprungna av teknikutvecklingen och ingen ville ha deras tjänster/produkter.
I början av nästa vecka kan du se frukostmötet på webben. Men jag lägger ut länkar till några av de som fanns på plats, företag som redan idag erbjuder fjärr- och eller distansutbildningar.
Learnox som får hemmasittare att intressera sig för skolan
Khan Academy som används runt om i hela världen och av många skolor i bl a USA, men även i Sverige.