Almegas tjänsteindikator visar att tjänstesektorn växte med 3 procent under årets första kvartal. Utbildningssektorn hade dock motsatt utveckling och minskade med 1,7 procent. Den inbromsning som nu sker i branschen hotar inte bara valfriheten, landets tillväxtkommuner riskerar också att få ta hela investeringsbördan för de nya förskolor och skolor som krävs när befolkningen växer. Det skriver Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund, och Li Jansson, Branschansvarig, Almega Utbildningsföretagen på Dagens Samhälles debattsida.
Utbildningssektorns kraftiga inbromsning slår inte lika. Utbildningsföretag som erbjuder Komvux, Svenska för invandrare och personalutbildning har haft ett positivt år bakom sig. Utbildningsbranschens inbromsning beror snarare på att friskolor i förskola, grundskola och gymnasiet hotas av kraftiga försämringar i möjligheten att bedriva skolverksamhet.
Skolinspektionen noterar exempelvis att rekordfå friskolor startar under läsåret 2014/2015. Antalet ansökningar har halverats jämfört med år 2011. Andelen beviljade ansökningar har fallit från 40 procent år 2009 till under 20 procent år 2013.
Att färre ansöker om att få starta en skola speglar en utbredd oro för att ideologiskt motiverade politiker ska hämma möjligheten att bedriva verksamhet. Det handlar exempelvis om hot om vinstförbud och införande av kommunalt veto. Dessutom visar en rapport från Svenskt Näringsliv att det är en myt att det skulle vara enkelt att starta skolverksamhet – etableringshindren är höga redan idag.
Att färre beviljas tillstånd att bedriva skola handlar dock inte om att ansökningarna brister i kvalitet. Enligt Skolinspektionen är det vanligt att avslagen beror på att en nyetablering anses få negativa effekter för den kommunala skolan. De anger också att nyetableringen varit så hög tidigare år att Skolinspektionen anser att det inte finns utrymme för ytterligare etableringar.
Samtidigt står 86.000 barn i kö enbart till Internationella Engelska skolans 29 skolor i landet. Köerna är långa även till andra friskolor. Ett tydligt bevis på att föräldrar och elever vill se fler friskolor. Men individperspektivet är påtagligt frånvarande i skoldebatten.
En poäng med en mångfald av utförare är att få till dynamiken som uppstår när nya verksamheter konkurrerar med dem som finns sedan tidigare. När staten stoppar nyetableringar stoppas också den innovation som hade kunnat växa fram i det nya företagandet.
Att översätta logiken till andra branscher visar vansinnet. Om staten hade kontrollerat etableringen av nya musikföretag hade man kanske bestämt att det räckte med de då utmärkta producenter av cd-skivor som fanns och förbjudit Spotify? Eller om någon stat hade försökt begränsa nyetableringen av mobiltelefontillverkare, hade vi då fortfarande haft Nokia 3210 istället för en Iphone? Med höga hinder för nyetablering så kommer framtidens innovativa skolmodeller aldrig växa fram.
För utbildningsbranschen som helhet är det en varningsklocka att inbromsningen i friskolesegmentet sker. I nästa steg kan även annan verksamhet drabbas. Då är det viktigt att komma ihåg att den kvalitetsförbättring som utbildningsbranschen bidrar med skapar samhällsnytta.
Ett av de tydligaste exemplen är företaget Hermods, som erbjudit utbildningar på gymnasie- och komvuxnivå ända sedan slutet av 1800-talet. När företaget tog över Svenska för invandrare i en mellansvensk kommun ökade andelen som slutförde utbildningen från 61 till 81 procent. Antalet elever ökade från 500 till 800 personer. Kommunen sparade samtidigt 6 miljoner som kunde investera i annan välfärd, på grund av att smartare arbetssätt gjorde att kostnaderna minskade. Personal och lokaler var de samma.
Friskolor och utbildningsföretag är en del av svensk välfärd och samhällsliv. Den inbromsning som nu sker i branschen hotar valfriheten. Den leder också till att landets tillväxtkommuner riskerar att få ta hela investerings- och utbyggnadsbördan för de nya förskolor, grundskolor och gymnasieskolor som krävs när befolkningen växer.
En börda som till exempel i Stockholm, har delats mellan fristående verksamheter och kommunen och lett till att många fristående aktörer har etablerat sig och därmed har nytillkomna stockholmare faktiskt fått plats på förskolor och grundskolor trots att befolkningen i staden vuxit med över 100.000 invånare sedan 2007.
Är det någon som tror att kommunen hade klarat en sådan snabb omställning på egen hand?
Det är dags att vi tar ett gemensamt ansvar för att vårda denna möjlighet, istället för att motarbeta den
Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund
Li Jansson, Branschansvarig, Almega Utbildningsföretagen