Det fria skolvalet är ett sätt att bryta segregationen, skriver Claes Nyberg, vd för Friskolornas riksförbund på unt.se.
På unt.se angriper Elina Halvarson, LR:s studerandeförening, och Rossanna Dinamarca, V, det fria skolvalet. De båda hävdar att segregationen ökar och att dagens skolbarn ”sorteras efter klassbakgrund”. Vänsterpartiets lösning är att sortera barnen efter var föräldrarna har råd att köpa bostad. Men barn ska inte sorteras, de ska ges möjligheter och förutsättningar att få gå i en skola som passar dem. Inte som representanter för en viss grupp, utan som individer, med de olika behov som olika människor har, beroende på personlighet, talang, intressen och eventuella svårigheter.
Halvarson och Dinamarca menar att barn med olika bakgrund inte längre möts i skolan, eftersom ”välutbildade resursstarka föräldrar väljer att placera sina barn i samma skolor”. Det är en kraftig överdrift. De allra flesta barn i grundskolan går i dag, precis som tidigare, i den närmaste kommunala skolan. Det innebär, precis som tidigare, att de i huvudsak träffar barn från samma bostadsområde, och tyvärr sällan får chansen att ”leka med någon som vid första ögonkastet kan tyckas vara annorlunda”, som de båda debattörerna uttrycker det. Det beror inte på det fria skolvalet, utan på att vi i Sverige har en stark bostadssegregation. Det fria skolvalet är ett sätt att bryta den segregationen.
När rätten att välja skola infördes var det klart fler högutbildade föräldrar som utnyttjade den, men vartefter fler nu gör aktiva val minskar skillnader i elevernas bakgrund. Därför behöver rätten att välja göras mer tillgänglig för fler genom bättre information om vad olika skolor kan erbjuda. På den punkten har Halvarson och Dinamarca rätt – många kommuner borde ta ett större ansvar för att ge alla sina invånare saklig och allsidig information om de skolor som finns. Dessutom saknar vi bra och tydliga kvalitetsmått i hela den svenska skolan.
Men det största problemet med den svenska skolan är inte brist på information, utan att det finns för många dåliga skolor, med bristande kompetens eller felanvända resurser. Äntligen pratar vi om det i Sverige. OECD påpekar i sin rapport om de svenska Pisaresultaten att de skolor som har störst utmaningar borde ha tillgång till de bästa lärarna.
I Sverige arbetar inte sällan de minst erfarna lärarna på de svåraste skolorna. Tyvärr har de barn som bor i närheten av dessa skolor sällan föräldrar som kan – eller i värsta fall ens vet – att de har rätten att byta skola. Det är här den stora utmaningen finns. Skolvalet ska vara ett positivt val mellan goda alternativ, inte en flykt från något som inte fungerar.
Claes Nyberg, vd Friskolornas riksförbund