”Lek inte sociala ingenjörer i skoldebatten”

REPLIK |Det är hög tid att svensk skoldebatt utgår ifrån fakta och empiri. Önsketänkande om kamrateffekter och ”rätt blandning av eleverna” är inte lösningen på skolans utmaningar, skriver Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund, i en replik i SvD.

Elevers bakgrund har stort fokus i svensk skoldebatt. Trots att det ofta påstås att betydelsen har ökat så har IFAU, Uppsala universitet, i sin forskning visat att betydelsen av elevens bakgrund inte har ökat. Den svenska skolan lyckas helt enkelt inte med sitt kompensatoriska uppdrag. Elever från hem med lägre utbildningsnivå får lika lite idag som tidigare, bättre förutsättningar tack vare skolan. I stället för att fråga sig hur detta kan komma sig så lyfts till exempel så kallade kamrateffekten upp i den svenska skoldebatten. Nu senast av de (s)-märkta debattörerna Lina Stenberg och Anders Österberg, i en debattartikel i SvD.

Men det finns ingen entydig forskning som visar på att denna effekt finns. Många socialdemokrater använder Malmö och Rosengårdsskolans stängning, där eleverna fick gå i andra skolor när Rosengårdsskolan stängdes, som bevis på att kamrateffekten fungerar. Intressant nog nämner aldrig de som använder detta exempel en annan förklaring till att det går bättre för dessa elever i den nya skolan, det faktum att det kanske helt enkelt är en bättre fungerande skola. I deras förklaringsmodell spelar de som jobbar i skolan ingen roll.

Forskarna Maria Jarl, Ulf Blossing och Klas Andersson kom nyligen ut med en mycket intressant bok - ”Att organisera för skolframgång – strategier för en likvärdig skola.” Boken baseras på deras forskning om vad som skiljer framgångsrika skolor från de som ej är framgångsrika. En forskning som också är utbredd internationellt men som dessvärre hittills inte fått särskilt stor uppmärksamhet i den svenska skoldebatten.

Forskarna konstaterar att framgångsfaktorerna inte handlar om klassernas sammansättning eller vilken bakgrund eleverna har. Det handlar om ledarskapet i skolan, om arbetssättet och om att ha höga förväntningar på alla lärare och elever. Oavsett elevernas bakgrund. Att det finns en gemensam kultur i skolan som också baseras på ett systematiskt kvalitetsarbete. Lustigt nog tar de upp just det exemplet från Malmö som Stenberg/Östberg lyfter i sin artikel i sin bok. De skriver ”Antalet elever som blev behöriga till gymnasiet fördubblades. Debatten efter att utfallet offentliggjorts kom dock uteslutande att handla om möjligheter och tillvägagångssätt för att öka blandningen av elever i klasser och skolor. Inget i den efterföljande mediala diskussionen handlade om den aktuella skolans eventuella organisatoriska brister.

De konstaterar att forskningen vad som kännetecknar framgångsrika skolor har utvecklats. Tidigare forskning fokuserade på skolors skilda socioekonomiska förutsättningar. De fortsätter; ”Nu är det allmänt vedertaget att det har betydelse hur skolor fungerar, vilket studien bekräftar. För att återknyta till exemplet från Malmö-området kan man fråga sig om inte en större del av diskussionen borde ha handlat om huruvida skolans verksamhet kunde ha organiserats på ett annat sätt för att bättre passa de aktuella elevernas behov.” De avslutar sitt resonemang kring detta exempel med att ifrågasätta att så stort fokus läggs på elevernas bakgrund och ställer den retoriska frågan; ”Är det inte dags att det politiska samtalet skiftar fokus till att i större grad handla om skolornas förutsättningar? Till att handla om lärarnas och rektorernas kompetens och förutsättningar att ta ansvar för alla elever på alla skolor.

Jag kan bara hålla med. Det är hög tid att svensk skoldebatt utgår ifrån fakta och empiri. Önsketänkande om kamrateffekter och "rätt blandning av eleverna" är inte lösningen på skolans utmaningar. Det handlar om att göra ett bra jobb oavsett vilken bakgrund som eleverna har. Ledarskapet i skolan måste vara bra! Trots att Sverige sedan 1980-talet har kravet att alla skolor ska ha ett systematiskt kvalitetsarbete så saknas det på många skolor. Det innebär att dessa skolor inte har den koll som krävs för att alla elever ska få bästa möjliga förutsättningar. Det har Skolinspektionen konstaterat i sina inspektioner och det konstaterar också forskarna. Hur vore det om vi började med att se till att fixa detta istället för att leka sociala ingenjörer i skoldebatten?

Ulla Hamilton

VD, Friskolornas riksförbund