Gott råd till Malmö: Ta hjälp av välfärdsföretagen!

Min rekommendation till ledningen i Malmö - och kommunpolitiker i andra tillväxtkommuner - är att ta hjälp av välfärdsföretagen inom vård, skola och omsorg. Ryck bort de ideologiska skygglapparna och tänk på kommuninvånarnas bästa. Då klarar ni att möta de växande behoven inom välfärden. Det skriver Ulla Hamilton på Dagens Samhälles debattsida.

Vi kan läsa i tidningarna om de utmaningar som Malmö kommun står inför. En ekonomisk situation som uppenbarligen riskerar att spräcka samarbetet i kommunledningen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet på den ena sidan och Vänsterpartiet på den andra. Samtidigt vet vi att Malmö är en kommun som har en väldigt restriktiv inställning till privata alternativ inom välfärdsområdet.

Många kommuner har en kraftig befolkningstillväxt, inte minst i storstadsområdena. Flera kommuner har använt sig av den uttalade strategin att låta privata välfärdsföretag; skolor, förskolor och äldreomsorgsföretag, avlasta kommunen/landstinget en del av investeringskostnaderna genom att välkomna nyetableringar.

Jag tror inte någon av de snabbväxande kommunerna i Stockholmsregionen skulle ha klarat det ökade behovet inom till exempel förskolan och skolan, om inte fristående aktörer etablerat sig och tagit en hel del investeringskostnader. Och så ser det säkert ut i andra delar av landet också, även om inte kommunledningarna – oavsett partifärg – talar så mycket om det.

Av Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) nyligen publicerade Ekonomirapport framgår kommunernas utmaningar väldigt tydligt. SKL konstaterar att kostnaderna för barn och gamla kommer att öka betydligt snabbare än de gjort under de senaste tjugotal åren. Fram till 2030 ökar antalet personer som är 80 år och äldre med drygt 60 procent. Samtidigt ökar andelen personer i arbetsför ålder 20-64 år endast med 3 procent. Därtill kommer investeringskostnader för de kommuner som har tillväxt. Bara utmaningen att kunna erbjuda ett värdigt mottagande och en ny framtid för alla de som flyr från krig och förföljelse från oroshärdar i välden är stor i sig.

På grundskolans område räknar SKL med en volymökning på cirka 17 procent till år 2020, på förskoleområdet cirka 13 procent och gymnasieskolan cirka 4 procent. Sammantaget handlar det om en volymökning på 12-13 procent jämfört med 2013, på fem år om vi räknar från nu!

Med SKL:s beräkningar i ryggen är det intressant att reflektera över vad som händer på välfärdsföretagsområdet. Nyligen fick förre kommunstyrelseordföranden i Malmö (och för övrigt nyss avgångne vice ordföranden i SKL) Ilmar Reepalu (S) ett utredningsuppdrag. Han ska utreda förutsättningarna för och föreslå hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras. Här ingår bland annat förslag på hur möjligheterna att begränsa vinstuttaget från företag ska utformas så att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de har uppstått. De verksamheter som omfattas av denna utredning är bland annat skola, äldreomsorg, hälso- och sjukvård och omsorgsområdet.

Redan talet om att tillsätta en utredning med detta uppdrag innebar att intresset för att starta företag inom dessa områden har minskat betänkligt. Det är inte konstigt mot bakgrund av att det givetvis råder stor osäkerhet kring vilka förutsättningar som kommer att råda i framtiden. Samtidigt vet vi att det finns stora behov på precis dessa välfärdsområden. Därför bör den våta filt som nu lagts över utvecklingen av välfärdsföretagen bekymra många kommuner. För om det inte finns privata aktörer som kan avlasta kommunerna tillväxtkostnaderna så måste hela kostnaden tas över skattsedeln. 

Civilminister Ardalan Shekarabi (S) skrev 2012 en rapport för tankesmedjan Arena idé med rubriken ”Vinst och den offentliga tjänstemarknaden – en rättslig analys”. I den har han ett intressant resonemang kring alternativa metoder för att hantera vinstfrågan rättsligt och hur valet av metod kan komma att påverka ”möjligheten att locka privat kapital till investeringar i den offentliga välfärdssektorn.” 

Det var en insiktsfull kommentar om riskerna – nu vet vi en del av svaret. Frågan är vad landets kommunpolitiker gör nu när de sitter i dilemmat att de som skulle kunna hjälpa dem ur knipan skräms bort av regeringens agerande på området. Och vad säger skattebetalarna – som riskerar att få betala ett mycket högre pris för välfärdstjänsterna än vad som är nödvändigt. Eller en betydligt sämre service än nödvändigt.

Så min rekommendation till kommunledningen i Malmö, och kommunpolitiker i andra tillväxtkommuner, blir att ta hjälp av välfärdsföretagen inom vård, skola och omsorg. Ryck bort de ideologiska skygglapparna och tänk på kommuninvånarnas bästa.

För det finns många duktiga företag inom vården, skolan och omsorgen som kan hjälpa till att överbrygga de utmaningar som Malmö och många andra tillväxtkommuner står inför. Men då måste kommunpolitikerna visa att de vill samverka med företagen.

Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund