”Släpp fixeringen vid driftsformer”

Det är beklagligt att Ilmar Reepalus utredning har fel fokus. Behoven är enorma, särskilt på skolområdet. Så släpp fixeringen på driftsformer, kroka arm med friskoleaktörerna och sätt igång arbetet med att vända resultatfallen i den svenska skolan. Det skriver Ulla Hamilton på Dagens Samhälles debattsida idag.

Satsa på kvalitet, inte driftsform. <<<Twittra:

Jag är bekymrad över fokus i den svenska skoldebatten. Allt borde handla om hur vi vänder dåliga skolresultat till bra. Men tyvärr ligger fokus på driftsformer.

Under tiden går allt fler elever ut grundskolan utan behörighet till gymnasiestudier. Rapporterna om vikande kvalitet på många håll verkar inte kunna ändra på detta förhållande. Fixeringen på olika driftsformer fortsätter. Tidigare var det kommunala huvudmän mot fristående. Nu har den borrats ett steg ytterligare – nu talar regeringen om ”non-profit” mot ”vinstintresse” bland friskolorna.

Friskolor kan vara okej enligt regeringen, men de måste vara "goda", det vill säga non-profit. Men samtidigt måste de kunna visa på långsiktigt hållbar ekonomi – att de producerar ett överskott.

Huvudnumret nu är den beställning som Vänsterpartiet framtvingat när det gäller friskolor och andra välfärdsföretag. Leverantör är Ilmar Reepalu, vars utredning har fått direktiv som vilar på osakliga grunder.

Utgångspunkten är nämligen att ”Förekomsten av vinstintresse påverkar incitamentsstrukturen i verksamheten, vilket går ut över kvalitet, likvärdighet, tillgänglighet och arbetsvillkor”.

Ett påstående som saknar belägg och varje ekonomiskt utbildad person borde veta detta. Allt handlar om ideologi och då spelar resultat och kvalitet uppenbarligen ingen roll.

Alla, som verkligen vill det, kan se att friskolor bidragit positivt till kvalitetsutvecklingen i skolan. Efter en granskning av huvudmännens styrning av grundskolan 2014 kallade Skolinspektionen de stora enskilda huvudmännens arbete för ”utmärkt”.

I en studie från 2010 visar Gabriel Sahlgren, forskare i nationalekonomi vid bland annat IFN, att det är aktiebolagen som stått för den stora delen av utbyggnaden av valfriheten i skolan och att de som vunnit mest på det är elever med svagare socioekonomisk bakgrund.

Trots denna verklighet hävdar regeringsföreträdare att människor vill ha regler som innebär vinstbegränsning. Som grund för detta påstående hänvisas till undersökningar. Men har allmänheten kunskap om hur verkligheten ser ut, eller grundar de bara sitt svar på mediabilden? Svaret är att allmänhetens bild av vinstnivåerna är totalt verklighetsfrämmande.

Henrik Jordahl, docent i nationalekonomi och programchef vid IFN, har visat att svenskarna i genomsnitt överskattar vinsterna – som i själva verket är 4 procent – med 400 procent. Var fjärde person tror till och med att vinstmarginalen är 40 procent eller mer. Och detta är ett resultat som en statlig utredare vill basera sitt förslag på. Det är skrämmande.

Den svenska valfrihetsmodellen är unik. Skolan ska vara avgiftsfri. Alla ska kunna välja skola oavsett hur tjock plånboken är. Det är en modell med starkt stöd i Sverige och som skiljer sig väsentligt från andra länder där terminsavgifter är ett krav för att få plats på en skola.

Vi behöver inte titta längre bort än Danmark – ett land som utredaren Ilmar Reepalu hänvisar till som ett gott exempel. Där får de som väljer en friskola betala tusentals kronor i månaden – per barn.

Men om valfriheten i den svenska modellen minskar genom att det försvåras för enskilda huvudmän att våga satsa och starta skolor hotas det fria skolvalet. Det krävs kapital för att starta en skola och för att få investerare så krävs det att de får avkastning på sitt kapital.

I dag har små aktörer svårt att starta skolor, det är svårt att attrahera kapital. För tio år sedan införde den dåvarande S-regeringen så kallade SVB-bolag. En bolagsform med begränsade möjligheter till avkastning. Det har inte blivit någon succé, det finns ett bolag aktivt på skolområdet. Totalt har knappt 50 företag startats i denna bolagsform.

I dag drivs 70 procent av de fristående skolorna som traditionella aktiebolag. Och köerna ringlar sig långa av elever som vill gå i dessa skolor. Aldrig tidigare har så många elever gått i fristående skolor som i dag.

Enligt Demoskop vill 8 av 10 att föräldrar ska kunna välja förskola och skola. Bland föräldrarna är stödet ännu större, 9 av 10 vill kunna välja. Och för dagens ungdomar – morgondagens vuxna – är valfriheten självklar.

Om kravet på valfrihet inte möts av faktiska valmöjligheter får plånboken större betydelse. I dag kan fattig som rik välja en annan skola än den som är närmast bostaden. Urholkas valfriheten så slår det hårdast mot de med sämre ekonomi.

Det är beklagligt att Ilmar Reepalus utredning har fel fokus. Den utredning som säger sig värna om skattebetalarnas pengar jobbar vidare, väl medveten om att det saknas stöd för förslag om vinstbegränsningar i riksdagen.

Det viktiga är att förbättra kvaliteten i den svenska skolan. Det sker inte genom vinstbegränsningar. Det sker genom medvetet arbete med fokus på kvalitet och resultat i skolan.

En ansvarsfull regering borde välkomna privata investeringar friskolor. Inte minst mot bakgrund av det läge som Sverige befinner sig i just nu.

Behoven är enorma, särskilt på skolområdet. Så släpp fixeringen på driftsformer, kroka arm med friskoleaktörerna och sätt igång arbetet med att vända resultatfallen i den svenska skolan. Våra medlemmar jobbar redan för fullt med detta.

Ulla Hamilton, vd Friskolornas riksförbund