KRÖNIKA | Det var fler elever med utländsk bakgrund, outbildade föräldrar, trassliga hemförhållanden och diagnoser på friskolorna. Men det finns inte bra och dåliga elever utifrån förutsättningar i livet som eleven själv inte har kunnat välja. Sjunker resultaten i en skola är det inte elevernas fel, då har skolan inte använt rätt metoder. Det skriver läraren Lisa Rönnbäck i sin krönika.
Detta är bilden av den typiske friskoleeleven: en motiverad, ambitiös ungdom med högavlönade föräldrar som inte vill att deras blivande advokat till barn, ska gå i ”vanliga skolor” med elever från olika socialgrupper. Deras val har gjort de kommunala skolorna till ”B-skolor” med usla resultat.
Är du lärare i en friskola har du också ett mycket lättare jobb än en lärare på en kommunal skola, eftersom det inte finns några barn med diagnoser, andra hemspråk, eller jobbiga hemförhållanden där. Friskolor tar inte in sådana elever.
Detta är vanliga exempel på missuppfattningar om friskolor, som jag ofta stöter på i olika sammanhang, i media och i samtal med människor både i och utanför skolvärlden. Inget kunde vara mer fel!
Jag har arbetat på fyra kommunala och tre friskolor i Stockholm och Småland. På alla dessa fanns individer, inte samhällsgrupper. Om jag ändå ska generalisera något var det fler elever med utländsk bakgrund, outbildade föräldrar, trassliga hemförhållanden och diagnoser som till exempel ADHD på friskolorna. Många elever hade sökt sig dit för att de varit mobbade på sina gamla skolor. De hade vantrivts, inte känt sig bekräftade och framförallt, inte kunnat vara sig själva där. En annorlunda pedagogik på en friskola hade lockat några och en tätare lärarkontakt andra. Bilden av enbart den studievana, motiverade, svenskfödda eleven med krav hemifrån från sina välutbildade föräldrar, känns därför inte alls igen.
Har man dessa fördomar och synsätt, innebär det också att man anser att det är eleven själv som är problemet. Att dennes eventuella diagnos, föräldrarnas utbildningsnivå, modersmål, bostadsområde och ekonomi är det som är avgörande för hur eleven kommer att prestera i skolan. Detta är ett föraktande och bortförklarande sätt att se på människan och skolans förmåga att lära ut. Varje elev, oavsett sin ”praktiska förutsättningar”, har rätt och möjlighet att lära sig i skolan. Det är lärarnas, rektorernas och omvärldens skyldighet att ha höga förväntningar och tro på att alla kan lära sig. Det som gäller är HUR man lär ut. Sjunker resultaten i en skola är det inte elevernas fel, utan då har skolan inte använt de metoder som passar.
En annan aspekt av denna syn på friskolor är även att eleverna i dessa, får klä skott för de sjunkande resultaten i de kommunala skolor de lämnar. Det är till exempel deras fel att de elever som inte byter skola, får sämre betyg. De elever som inte byter skola är automatiskt förlorare och bildar, som media kallar dem, B-skolorna. Detta är ett helt oacceptabelt synsätt, anser jag. Ta reda på varför eleverna vill byta, förändra skolan utifrån elevernas upplevelser och förändra arbetssätten utifrån vedertagen forskning. Använd bra skolor som modell och låt fördomar och föraktfulla förklaringar stå tillbaka för öppenhet och prestigelöshet.
Låt oss för sista gången konstatera att det finns bra och dåliga fristående och kommunala skolor, sett utifrån varierande metoder anpassade efter eleverna. Det finns bra och dåliga lärare utifrån kompetens, men det finns inte bra och dåliga elever utifrån förutsättningar i livet som eleven själv inte har kunnat välja.
LISA RÖNNBÄCK
Lisa Rönnbäck är lärare för åk 4-9 sedan 13 år tillbaka i olika fristående och kommunala skolor och rapportskrivare för Timbro i skolfrågor.
Tillbaka
Publicerad: 7 juni 2011