Hur tiden används i skolan handlar om hur man organiserar verksamheten, hur man skapar tydliga stöd och strukturer som underlättar det pedagogiska arbetet och hur man gemensamt skapar förutsättningar för ökade kunskapsresultat och ökad måluppfyllelse. Det skriver Anne Lindblad Danielson, VD för gymnasieskolorna KLARA, SIR och InfoKomp, i en gästkrönika.
Hur tiden används i skolan debatteras flitigt i media, men sällan ur ett rent elevperspektiv eller ett perspektiv som lyfter frågan från hur lärarnas tidsavtal ser ut idag och imorgon. För det är i vardagen tiden används, för och med elever. En viktig fråga är hur man använder tiden bäst för att ge bättre förutsättningar för goda lärprocesser. Kan vi inom friskolan vara en viktig samtalspart i det sammanhanget eller kan inte tid debatteras med oss utan att andra frågor skymmer sikten?
Just hemkommen från Malmö möter jag min dotter vid köksbordet. På min fråga hur nästa vecka ser ut berättar hon att de inte har någon undervisning vare sig måndag eller onsdag. ’Det är utvecklingssamtal då’, säger hon som det mest självklara i världen. Luttrad konsument i skolans värld inser jag att jag inte bör ifrågasätta varför.
På samma skola var jag några år tidigare på introduktionsmötet för första året på gymnasiet . Det började då sex klasser samhällsprogram med 32 elever i varje klass. Jag gjorde ett tyst överslag i huvudet. Vad innebar det i form av organisation av skolans verksamhet såväl i tid, rum och resurser?
Med så många elever som till stor del läser samma kurser finns många möjligheter till spännande lösningar både i undervisningssituationer och i andra former av möten med elev. Vilka ökade möjligheter till samarbete kring examinationsformer, mindre gruppdiskussioner, ämnesintegrering och mer egen tid med läraren kan vi se? Vilka stöd kan vi utveckla? Hur kan vi disponera tiden bäst?
Därför blir inlägget från 198 kommunala skolchefer häromveckan i DN (15/3) både sorgligt och spännande – klart att de kommunala rektorerna vill ha inflytande över sina lärares arbetstid. Men det är ju inte förtroendetiden frågan handlar om egentligen – frågan är ju mycket större än så. Det handlar om hur man organiserar verksamheten, hur man skapar tydliga stöd och strukturer som underlättar det pedagogiska arbetet och hur man gemensamt skapar förutsättningar för ökade kunskapsresultat och ökad måluppfyllelse.
Därför blir lärarförbundens inlägg ganska tveeggade, vill de föra en öppen och rak dialog? Genom att ge sig själva uppgiften att vara de som företräder kvalitet ur ett elevperspektiv glömmer vi nästan bort att de företräder lärarna och har som roll och ansvar att värna om deras förmåner och rättigheter. Och vi på friskolorna, vi ska ständigt stå i skamvrån.
Hur kan vi undgå att debattera både tid och kostnad och vinst i ett större sammanhang eller större perspektiv än vad vi gör nu? Med förtroende för alla dem som berörs av debatten?
Med det perspektivet är det ganska viktigt att påpeka att det finns ett ganska stort antal medlemmar inom förbunden som är anställda på friskolor. De verkar må ganska bra relativt kommunala lärare, av rapporter om arbetsmiljö och sjukfrånvaro att döma.
Så nog behöver vi lite nya perspektiv på frågan om tiden i skolan!
Anne Lindblad Danielson
VD
KLARA, SIR, InfoKomp
Tillbaka
Publicerad: 25 mars 2010