Vad innebär prefixet ”fri” i friskola? Det är en skola fri från avgifter, till skillnad från ”privatskolor”. Men så är också de kommunala skolorna. En friskola har annan ägare än stat, landsting och kommun och är i den meningen ”fristående” från offentlig drift. Men kan ägandet vara det enda?
Nej, det fanns också en annan innebörd i ”friskolereformen” 1993, nämligen att olika idéer om vad gör en bra skola skulle få prövas samtidigt. Den tanken byggde på insikten att ingen kan säga bestämt vilken modell som ger framgång. Den enhetliga svenska skolan hade många brister. När modeidéer blåste på 1970-talet följde hela skolbygget med i samma flumriktning, oavsett vad föräldrar ansåg. Med utrymme för nydanare kunde svensk skola få en nyttig mångfald samt stötar av förnyelse. När rätten att etablera alternativ förenades med rätten att välja, kom makten över barnens utbildning att flyttas från skolideologer i offentliga byråkratier till föräldrarna.
I lag är den ”fria” innebörden av friskolor under påtaglig attack. Skolmyndigheterna driver konsekvent linjen att friskolor måste vara exakt lika som kommunala skolor, trots att formellt endast kapitel 9 i skollagen reglerar friskolorna. Den legalt tvivelaktiga kringvägen är att de åberopar formuleringen att en friskola ”till art och nivå” ska motsvara den offentliga skolan. Men ”till art” innebär att friskolan följer grundläggande principer om demokrati, tolerans och kunskapsbildning, ”till nivå” att den når goda undervisningsresultat, så som dessa kan mätas på de nationella proven. Skolverk och Skolinspektion tänjer på paragrafen, när de nyttjar den för att kräva samma bakgrund hos lärare, samma inre regler, samma begränsningar i undervisning på annat språk, etc, som i den kommunala skolan.
Två aktuella exempel gäller lärarbehörighet och betyg.
Om utredningen om lärarbehörighet får som den vill, ska alla lärare i alla svenska skolor vara stöpta i samma form. Jag känner väl denna kårtanke från journalistiken, där den varit en katastrof. Friskolor skulle berövas möjligheten att få ha en rekrytering av lärare som stämmer med deras särskilda inriktning. Till exempel skulle vi som driver en friskola med internationell inriktning inte, i praktiken, få ta hit en enda lärare från världen i övrigt.
Regeringen ändrade i fjol i grundskoleförordningen, så att förbudet mot ”betygsliknande omdömen” togs bort. Men nya Skolinspektionen vakar nu som en hök över att friskolor inte använder det nya utrymmet för att göra något som inte uttryckligen föreskrivs även för kommunala skolor i lagen. Och med hänvisning till ordet ”rektor” i förordningen, tycks den vilja förvägra huvudmännen – de som har grundat friskolan och står ansvariga för dess filosofi – att bestämma över en av de viktigaste faktorerna för skolan, nämligen dess system för utvärdering av eleverna.
Skolminister Jan Björklund är en enveten, skicklig och modig reformator av det svenska skolväsendet. Men i det intensiva arbete som nu pågår med en ny skollag har han skäl att fundera på djupet över frågan: Ska det finnas någon frihet kvar för friskolor?
Om man inte tillåter variation i typer av skolor upphävs i praktiken meningen med föräldrars och elevers valfrihet. Det blir som med Henry Fords beryktade ord om T-forden: ”Ni får välja vilken färg ni vill, bara den är svart.” Nu: ”Ni får välja vilken skola ni vill, bara den är kommunalbyråkratisk.”
Hans Bergström
Hans Bergström är docent, f d chefredaktör för Dagens Nyheter och vice ordförande i IVA:s avdelning XI för forskning och utbildning. Han sitter också i regeringens globaliseringsråd och i Karolinska Institutets styrelse. Tillsammans med sin hustru Barbara driver han friskolegruppen Internationella Engelska Skolan, med ca 7000 elever.
Tillbaka
Publicerad: 23 oktober 2009