Frihetsbegreppet tål att fundera kring. Men just förutsättningar att nyttja en viss frihet brukar vara nästintill en del av själva definitionen av frihet. Ges inga förutsättningar och möjligheter att nyttja en viss frihet blir själva friheten aldrig något annat än en chimär. Det skriver Eva Johnsson (kd) i sin krönika.
Eva Johnsson (kd). Foto: Kristdemokraterna
Jag har precis kommit hem efter en blixtvisit i ett av Sveriges sista ”kommunala skolfort”. Efter decennier av kamp och förhandling med kommunen så gick det till slut inte att slingra sig bort från lärare, elever och föräldrars krav på att få etablera en fri skola i Luleå. ”Nya Läroverket” kunde äntligen etablera sig i Luleå och snabbt skapades också en kö av elever som önskade få sin utbildning genom den nya och kreativa pedagogik som skolan kunde erbjuda. Som boende i Småland, men med alla mina rötter i Norrbotten har det varit mycket intressant att följa och jämföra kulturer och synsätt mellan dessa två delar av vårt land. Friheten är inte riktigt lika självklart etablerad i de norra delarna av Sverige. Där har den kommunala skolan länge varit samma sak som kvalité och den fria skolan har förknippats med vinstintressen och mötts av misstänksamhet.
Frihetsbegreppet är spännande och tål att fundera lite kring. Detta omdiskuterade begrepp som ju också har präglat, och fortfarande präglar, hela friskoledebatten. Frihet som begrepp kan naturligtvis tolkas både elastiskt och filosofiskt. Frihet för dig kan vara min fångenskap och tvärt om. Dock brukar just förutsättningar att nyttja en viss frihet vara nästintill en del av själva definitionen av frihet. Ges inga förutsättningar och möjligheter att nyttja en viss frihet blir själva friheten aldrig något annat än en chimär.
Friskolan är emellertid så mycket mer än bara ett filosofiskt begrepp. Friskolan speglar det fria samhälle och de frihetliga och liberala värden vi vanligtvis omfamnar så förbehållslöst. Mångfald och pluralitet är något som vi framhåller som eftersträvansvärt. Vi vill leva i ett samhälle utan mångfald lika lite som vi vill vara en del av ett samhälle där vi alla tvingas att tänka, tycka och uttrycka oss på ett och samma sätt.
Med denna allmängiltiga frihetsnorm som självklar och accepterad ingrediens är det extra svårt att förstå den misstänksamhet som friskolorna fortfarande möter inom vissa kretsar. Under det nu pågående skollagsarbetet har många frågor diskuterats med företrädare från både fria- och kommunala skolor. Det är minst lika självklart, för företrädare för friskolorna som för de kommunala skolorna, att de mål vi gemensamt sätter upp för skolan skall följas upp med många och dugliga verktyg för att säkra att målen nås. Målen måste vara tydliga och enkla att granska och skolans verksamhet måste kunna värderas och inspekteras med lätthet. Utmaningen har handlat om att minimera begränsningen av friheten utan att göra avkall på kvalité. Det är varken kontroversiellt eller konstigt och någonting som dessutom efterfrågas av alla seriösa skolledare och pedagoger.
För mitt eget parti är inställningen till friskolorna självklar och okomplicerad. Vi tror också att friskolan ska kunna vårda och förvalta värden som vi tycker är värda att förvaltas. Vi tycker att de konfessionella friskolorna utifrån det perspektivet spelar en viktig roll. De konfessionella friskolorna är en kugge i den liberala västerländska humanismen. Själva idén med friskolan är att de kan vara ytterligare ett alternativ för elever och föräldrar att ta ställning till. Friskolan är ett koncept att ta spjärn från för driftiga och initiativrika entreprenörer som brinner för en övertygelse om att de kommit på en utmärkt pedagogik eller en god livsfilosofi som de vill förmedla. Delas denna övertygelse av elever och föräldrar skapas ett samhälle med en uppsjö av alternativa läroanstalter.
Skolan ska utbilda elever som ska bli framtidens demokrater. Skrivningarna om skolans värdegrund hittar vi i läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94). Självklara formuleringar som bl a framhåller varje människas egenvärde, individens frihet, jämlikhet och jämställdhet. För att dessa formuleringar inte bara ska vara en utopi, krävs att vi tillåter det alternativa, att vi tolererar komplementen och att vi har ett öppet sinne för det förändliga. Ett skolväsende med enbart en sorts skola formar inte det öppna, toleranta samhälle vi vill leva i. Jag är glad för att friskolorna har kommit för att stanna.
Eva Johnsson
Eva Johnsson är riksdagsledamot från Kronoberg. Eva är Kristdemokraternas ansvariga i univ.- och högskolefrågor i Utbildningsutskottet.
Tillbaka
Publicerad: 3 juni 2009