När vi, vid Fridaskolans start hösten 1993 bar in datorer i klassrummen gjorde det en skillnad. Den stora skillnaden bestod i att eleverna fick tillgång till datorer och pedagogiska program som vid den här tiden i normalfallet inte fanns att tillgå i svensk skola.
Är det en modefluga?
Frida drar dock inte några stora växlar på att vi, vid den här tidpunkten, var den mest datortäta skolan i Sverige. Så som vi tänkte då tänker vi fortfarande – eleverna måste ha tillgång till de verktyg som finns i omvärlden. 1993 tänkte vi dessutom att datorn enbart var ett redskap ytterligare för att kunskapa, tillsammans med penna, papper, suddgummi, läromedel, omvärldsstudier och så vidare. Den tanken var nog också så nära man kan komma för att beskriva läget vid den här tiden – för bara 16 – 17 år sedan.
Även om internet runt 1993 rent tekniskt hade utvecklats så utgjorde det ingen större draghjälp i ett svenskt skolsammanhang. Innehållet var med dagens mått mätt mycket begränsat och skrikande och långsamma modem gjorde inte saken bättre. En annan idé vi hade från början var att ge samtliga elever en egen e-postadress vilket var lovvärt – men ett litet problem fanns – vem skulle de sända e-post till? För att sammanfatta läget: ”Framtiden var här – men det fanns inga reella förutsättningar för att skapa framtiden i nuet”.
Att vi kanske var en aning för tidigt ute när det gäller e-postadresser till våra elever illustreras möjligen av det faktum att det första e-brevet mellan regeringschefer skickades den 4 februari 1994 då vår dåvarande statsminister Carl Bildt skrev ett e-brev till president Bill Clinton.
Vid den här tiden fanns det, liksom nu, olika utgångspunkter för det vi kan kalla modern teknik. En sådan som vi stillsamt log åt var att ”internet (och datorer i undervisningen) bara var en modefluga”. Att kommentera den här idén känns idag överflödigt. En annan utgångspunkt var att ”detta är framtiden” – problemet var dock att det var svårt att få en klar bild av vad ”framtiden” innebar.
Förändring tar tid
Det som nu hände (vi är kvar i slutet på 90-talet) i ett Fridaperspektiv var att vi – genom undertecknad – engagerade oss i projekt kring datorns möjligheter för att främja elevers lärande.
Med hjälp av stöd från KK-stiftelsen och i samarbete med forskare, civilingenjörer och förlag gav det som resultat att en rad av CD-ROM (Compact Disc – Read Only Memory) -produktioner inom ämnet matematik gavs ut på den svenska marknaden.
Men eftersom tekniken och kanske även den didaktiska insikten inom svensk skola i stort (många goda undantag fanns och finns dock) innebar att det inte fanns tillräckliga möjligheter att omfatta eller att tillgodogöra sig dessa ”nya läromedel” i någon större utsträckning, har den här satsningen (tillsammans med många andra liknande satsningar) sannolikt åstadkommit måttliga effekter för svenska elevers lärande.
Tiden förändras…
De lärdomar vi drog av våra försök att utveckla ett lärande med hjälp av datorer eller kanske mer precist uttryckt med hjälp av IKT (Informations och Kommunikations Teknologi) omsattes nu istället till en strategi att ”ligga lågt” och att istället spana efter framsteg – nationellt och internationellt. Gradvis förändrades så bilden. Internet växte och erbjöd större möjligheter, datorerna blev mindre och starkare och möjligheterna till en snabbare och säkrare uppkoppling till internet ökade.
Men samtidigt lyste den pedagogiska och didaktiska aspekten av att använda datorer för att få till stånd ett bättre lärande med sin frånvaro. Mer och mer stod det klart för oss att det inte är tekniken i sig, som kan bidra till att vi får till stånd ett bättre lärande. Det hela handlar nämligen om helt andra saker som bland annat innebär i vilken grad eleven är involverad i sitt eget lärande.
En förändrad tid – eller bara en anpassning till nya redskap
På Frida är vi inte intresserade av teknik i bemärkelsen att den skulle vara lösningen för att få ett bättre och effektivare lärande. Det som ligger i vårt intresse är hur man bygger upp en god miljö för lärande, och då ligger tekniken som lösning långt ner på listan. Det som tekniken möjligen kan åstadkomma är att underlätta lärandet – det tekniken i sig själv aldrig kan åstadkomma är ”En god miljö för utveckling och lärande”. Att skapa ett socialt klimat som gör att alla våra barn och ungdomar känner trygghet och respekt i en levande social gemenskap går inte att genomföra med hjälp av teknik.
Viljan och lusten att lära har sin utgångspunkt i barnens och ungdomarnas självkänsla och trygghet. Modern teknik – rätt använd – kan ge draghjälp för att skapa lust att lära, det vill säga skapa goda förutsättningar för utveckling, lärande och ansvar.
Framtiden är redan här
På Frida har vi ständigt studiebesök från andra skolor. Våra besökare är dels nyfikna på hur viskapar en god miljö för lärande och dels är de nyfikna på hur vi organiserar oss för att få våra barn och ungdomar nyfikna och vetgiriga. Dessutom vill de naturligtvis veta mer om hur vi hanterar ”den nya tekniken” (IKT). När våra pedagoger, barn och ungdomar visar upp hur vi använder ”den nya tekniken” får vi ofta kommentarer som kan sammanfattas med orden ”Det här är ju framtiden”.
Just det – framtiden är redan här.
Håkan Johansson
Håkan Johanson är koncernchef för Frida Utbildning AB
Tillbaka
Publicerad: 26 februari 2010