Skolverkets rapport om minskad likvärdighet i skolan lyfter viktiga problem, men fokuserar för mycket på skillnader i stället för att se det verkliga problemet, att alltför många går miste om den utbildning de har rätt till. Det viktigaste är inte att alla ska vara lika, utan att lägstanivån behöver höjas.
I en rapport från Skolverket som publiceras i dag (4 maj) konstateras att skillnaden mellan skolors resultat ökar och att elevernas bakgrund har fått ökad betydelse för deras chanser att lyckas i skolan. Rapportförfattarna uppmärksammar något som oroar alla som är engagerade i skolan, nämligen att de svagaste elevernas resultat fortsätter att sjunka, och att socioekonomiska faktorer får allt större påverkan på barn och ungdomars chanser att klara sig igenom skolan.
Skolverket hävdar att skillnaderna i stor utsträckning beror på det fria skolvalet, en tolkning som vi anser bygger mer på antaganden än bevisade samband. Genom att de studiemotiverade söker sig bort från vissa skolor blir förutsättningarna sämre för dem som blir kvar, hävdar Skolverket. Resonemanget kan verka bestickande, men följden av tankegången blir att ingen ska kunna påverka sin situation genom ett aktivt val. Har dessa motiverade elever verkligen en plikt att stanna kvar och agera draglok åt sina klasskamrater, eller är det skolans ansvar att erbjuda en god undervisning åt de elever de faktiskt har?
Fokus i Skolverkets rapport ligger framför allt på att likvärdigheten är hotad. Man talar om likvärdighet ur tre aspekter: Lika tillgång på utbildning, lika kvalitet på utbildningen och att utbildningen ska kunna kompensera för skillnader i elevernas bakgrund.
Lika tillgång är en av fördelarna med det fria skolvalet, där alla, oavsett var de bor och vilka deras föräldrar är, har samma möjlighet att välja vilken skola de ska gå i. Rätten att välja är viktig, anser en stor majoritet av svenskarna (76 procent enligt Demoskop i augusti 2011). Oavsett om du frågar kvinnor eller män, storstads- eller landsortsbor, låg- eller högutbildade instämmer de allra flesta i att var och en ska ha rätten att välja. Också om man delar upp de svarande efter partisympatier har det fria valet stor majoritet bland samtliga utom vänsterpartisterna, och till och med bland dem är det bara drygt hälften (56 procent) som är emot ett fritt val.
Alla människor är olika och har sina egna skäl till att de väljer en viss skola. Det kan handla om olika specialinriktningar, en viss pedagogik eller andra, mer personliga skäl. Den som behöver struktur och fasta ramar söker sig kanske till en skola som betonar ordning och reda, medan någon som trivs bäst med att få ta större eget ansvar föredrar en skola som tillämpar friare arbetsformer. Inte minst kan det för den som av något skäl vantrivs vara avgörande att kunna byta skola och få tillbaka motivationen.
Skolverket talar också om likvärdig kvalitet. Detta begrepp anser vi är problematiskt. Skillnader har alltid funnits och kommer alltid att finnas, och ingenting blir bättre av att blunda för detta faktum. Om alla ska ha exakt samma kvalitet blir det ett problem att någon är bättre. Men om ingen får gå före och utveckla nya, bättre metoder och arbetssätt kommer hela skolan snart att stagnera. I stället för att sträva efter att alla ska hålla samma kvalitet borde de bästa få fortsätta att leda utvecklingen, medan fokus från politiker, och myndigheter i stället bör riktas in på att lyfta dem som inte håller måttet. Alla skolor måste inte – kan inte – vara exakt lika bra, men alla måste vara tillräckligt bra!
Det finns skolor, varav flera ligger i ytterstadsområdena, där resultaten är långt ifrån godkända, år efter år. Här aktualiseras skolans kompensatoriska uppdrag, eftersom många av eleverna i dessa skolor har föräldrar med lägre utbildning och sämre förutsättningar att stötta dem i skolarbetet. Friskolornas riksförbund välkomnar att Skolinspektionen har fått stärkta möjligheter att använda sanktioner när brister upptäcks, där den skarpaste åtgärden innebär stängning av skolan. Kanske bör detta verktyg användas oftare, om inget annat verkar hjälpa, så att både lärare och elever kan få en ny chans i en ny miljö. Ingen ska behöva gå i en skola som år efter år misslyckas med att ge eleverna den utbildning de har rätt till enligt skollagen.
Kommunernas möjlighet att skjuta till extra resurser till de skolor som behöver det utnyttjas i olika utsträckning, vilket tidigare har kritiserats av Skolverket som anser att mer pengar bör tillföras skolor i mindre privilegierade områden. Samtidigt visar forskning och statistik att det inte finns något exakt samband mellan tillförda resurser och resultat. Viktigare är hur pengarna används. En väg kan vara att medvetet rekrytera de bästa lärarna och skolledarna till de skolor som står införde största utmaningarna – och ge dem en lön som motsvarar uppdraget.
Skillnaderna mellan olika skolor har kommit fram i ljuset delvis tack vare det fria skolvalet, som gjort det mer intressant och meningsfullt att jämföra och utvärdera enskilda skolors resultat. Samtidigt saknas ofta tillräcklig information om hur varje skola lyckas med sitt uppdrag vilket gör det svårt att jämföra, dels för elever och föräldrar som ska välja, dels för beslutsfattare som behöver kunna identifiera och åtgärda problem. Därför har Friskolornas riksförbund länge efterfrågat ett tydligt och lättillgängligt nationellt system för redovisning av resultat på skolnivå. Vi samarbetar just nu med Sveriges kommuner och landsting om att ta fram ett sådant system.
Goda exempel och framgångsrika metoder förtjänar att spridas och användas av fler. Exempelvis har många friskoleföretag utarbetat egna modeller för kvalitetsarbete som skulle kunna tjäna som inspiration för andra, både kommuner och fristående skolor. Några av dessa modeller planerar Friskolornas riksförbund att presentera i en rapport som ska publiceras under Almedalsveckan. Vi vet också att det finns goda förebilder i många kommunala skolor som fler skulle tjäna på att få ta del av. Här finns en möjlighet för alla Sveriges kommuner att slippa uppfinna hjulet på nytt genom att lyfta blicken och se vad som pågår utanför kommungränsen. Även Skolverket och Skolinspektionen, som rimligen bör ha den bästa överblicken över hur olika skolor fungerar, borde kunna bidra till detta arbete.
Friskolorna tar kvalitetsfrågorna i skolan på största allvar. Hela vårt existensberättigande vilar på att vi kan erbjuda något som människor vill ha och uppskattar, och som tillför skolan och samhället något nytt, annorlunda och bättre. Till oss kommer elever med alla sorters bakgrund. Vi är stolta över att varje elev som går i våra skolor aktivt har valt oss, men vet också att de kan välja bort oss om vi inte uppfyller deras förväntningar. Utveckling sker inte genom att alla samtidigt tar ett steg framåt. Någon måste gå före och visa vägen. Vi vill vara med och bidra till utvecklingen genom att dela med oss av det vi är bra på och hoppas att övriga Skolsverige också vill dela med sig, för att vi gemensamt ska kunna fortsätta utveckla den svenska skolan.
Gunvor Engström, ordförande Friskolornas riksförbund
Mikaela Valtersson, vice ordförande Friskolornas riksförbund
Tillbaka
Publicerad: 7 maj 2012