Därför behövs friskolorna
Anförande av Kjell-Olof Feldt, ordförande i Friskolornas riksförbund, vid konferens om friskolor anordnad av Regionförbundet Södra Småland 10 december 2007.
För knappt 15 år sedan fattade statsmakterna ett beslut som skulle få betydande konsekvenser för den svenska skolan. Föräldrar och barn gavs frihet att välja i vilken förskola, grundskola och gymnasieskola barnen skulle gå. Valfriheten blev reell i och med att skolpengen också infördes, som följer eleven vart hon eller han går i Sverige. Men man ville också skapa utrymme för större mångfald, fler alternativ att välja mellan, i skolans värld.
Det kunde långtifrån alltid ske om det fria skolvalet begränsades till den offentligt drivna skolan. Många uppfattade den som en stelbent och initiativlös institution på grund av kravet på enhetlighet och en alltför klåfingrig central och lokal byråkrati. Åtskilliga lärare upplevde att de i den offentliga skolan hade små möjligheter att arbeta med en pedagogisk inriktning som de trodde på och i en miljö de själva hade inflytande över. Alltså öppnade man dörren för privata entrepenörer att starta fristående skolor som skulle ges samma ekonomiska villkor som de kommunala skolorna, dvs ha rätt till den skolpeng som följde med eleverna.
Det man ville uppnå var en sund konkurrens inom skollagens ram mellan olika sätt att lösa skolans uppgifter, pedagogiskt, organisatoriskt, personalpolitiskt. I övrigt skulle konkurrensen ske på lika villkor, bland annat vad gäller finansieringen liksom den värdegrund som den svenska skolan ska vila på. Framgångar i konkurrensen skulle de aktörer ha som bäst motsvarade människors uppfattning om hur utbildning ska bedrivas och vilka resultat den ska uppnå.
Kort sagt, avsikten var att vitalisera den svenska skolan, göra den bättre både ur elevernas och samhällets synpunkt.
Det kan diskuteras om den svenska skolan verkligen blivit vad man hoppades på i mitten på 90-talet. I varje fall anses den mogen för en ny serie av reformer. Men en sak tror jag går att hävda. Om det fria skolvalet påverkat skolan i någon riktning så är det till det bättre. En konsekvens är mycket tydlig. Mångfalden och variationerna har ökat, både ifråga om sättet att bedriva utbildning och utbildningens innehåll. Det finns många nya utbildningsinriktningar och skolformer. Bland friskolorna finns alltifrån personal- eller föräldrakooperativ till stora s k kedjeskolor med egna profiler. Olika pedagogiska lösningar bidrar till mångfalden.
Friskolorna har alltså ökat möjligheterna att välja för barn från de mest skiftande miljöer och med olika inriktningar av sitt studieintresse. Men liknande förändringar har också inträffat i de kommunala skolorna. Det finns nu åtminstone två undersökningar som visar att friskolornas närvaro i skolmiljön har betytt att kommunala skolor blivit bättre leverantörer av sina tjänster.
Jag ska ta den senaste som kom i höstas. Det är en stor studie, utförd i regi av det statliga Institutet för Framtidsstudier i samarbete med Myndigheten för skolutveckling. Den heter "Friskolorna och framtiden - segregation, kostnader och effektivitet."
Jag tänkte citera några av rapportens slutsatser. Den första är att konkurrens mellan skolor höjer kvaliteten i utbildningen. Så här skriver man: "Huvudslutsatsen är att det inte finns något stöd för att fler friskolor leder till att eleverna i den kommunala skolan presterar sämre. Tvärtom finner vi stöd för att konkurrensen från friskolor har lett till att de kommunala skolorna blivit bättre på att utnyttja sina resurser och därigenom lyckats höja utbildningskvaliteten."
Institutet har också undersökt en annan fråga, som ofta dyker upp i diskussionen kring friskolorna. Det har hävdats att deras ankomst har förstärkt segregationen i vårt skolsystem. De bäst utrustade eleverna går till friskolorna; de svagpresterande tynger ner den kommunala skolan.
Rapporten konstaterar att det finns tydliga sociala och etniska skillnader mellan våra skolor. Men orsaken är, skriver man: "Vår studie finner... att boendesegrationen är en betydligt viktigare förklaring till skolsegregation än valfriheten inom skolan." Slutsatsen blir att problemet inte kan lösas bara med en annan skolpolitik utan att det handlar om andra slags samhällsförändringar.
Valfriheten och skolpengen som följer eleven har lett till att det finns uppemot 1000 friskolor i vårt land, de flesta ganska små, några ganska stora företag, de s k kedjeskolorna. Friskolornas Riksförbund har ca 550 medlemmar som driver drygt 700 skolor. Enligt Skolverkets statistik går 12 procent av landets elever i fristående förskolor, grundskolor och gymnasier.
Två allmänna mål har ställts upp för Förbundets opinionsbildning. 1) De fristående skolorna ska ges en med alla andra skolor jämbördig ställning och rättssäker behandling. 2) Alla skolor ska bedömas utifrån utbildningens kvalitet och resultat i stället för huvudmannaskapet.
Ett viktigt mål för skolpolitiken är ju att den svenska skolan ger alla barn och ungdomar "samma möjlighet till kunskap,lärande och utveckling." Friheten att välja har skapat en konkurrensmarknad, som har två problem. Det ena är skillnader i skolornas förutsättningar att kunna konkurrera just med kunskap, lärande och utveckling. En del skillnader är väl ofrånkomliga, som geografisk placering och social omgivning. Andra går att påverka, som tillgången på kompetent personal, skolans inre miljö, huvudmannens engagemang, tilldelningen av ekonomiska resurser. Det andra problemet är att det råder närmast anarki på denna marknad angående vad de enskilda skolorna kan och får konkurrera med, alltifrån skolmaten över gratis körkort och s k Mp3-spelare till erbjudanden om minimal närvaro, maximal fritid.
Det första problemet kan åtminstone till en del lösas, fast kanske inte utan inskränkningar av det kommunala beslutsfattandet. Tilldelningen av ekonomiska resurser måste ske utifrån objektiva och enhetliga regler. Statistiken visar att denna tilldelning kraftigt skiljer sig mellan olika kommuner. Den skiljer sig också mellan skolor med likadan utbildningsverksamhet.
Den största svårigheten för friskolorna är det nästan totala beroendet av den enskilda kommunens sätt att beräkna elevkostnaderna. Skolorna, särskilt de mindre, har ofta ingen reell möjlighet att granska underlaget för beräkningarna. Det ger dem dåliga förutsättningar i en dialog med kommunens representanter. I den stora mängden fall som rapporterats till mig har tilldelningen understigit den faktiska kostnaden. En allmän uppfattning är att den politiska inställningen till fristående skolor ofta påverkar tilldelningen i negativ riktning. Det gäller oberoende av majoritetsförhållandena i kommunens styrelse. Men det finns också åtskilliga exempel på kommuner som inte har en bokföring där elevkostnaderna kan beräknas på ett korrekt sätt. Även om jag inte har någon direktinformation kan jag tänka mig att även kommuala skolor har liknande problem.
Den borgerliga regeringen har tillsatt en utredning om konkurrensneutrala villkor som borde leda till förslag om hur medelstilldelningen ska bli korrekt och sakligt underbyggd. Under alla förhållanden måste skolorna få större rättsliga möjligheter att beivra felaktig resurstilldelning genom rätt till s k förvaltningsbesvär. Jag vet att det för landets friskolor skulle upplevas som ett stort framsteg att befrias från kommunalt godtycke eller inkompetens och (ibland) diskriminering vid resurstilldelning. Och jag tror att många kommunala skolledare skulle känna likadant.
I debatten kring den svenska skolans problem har anförts att friskolorna har ett försteg i konkurrensen med andra skolor genom att de har större frihet i sitt sätt att bedriva verksamheten än de kommunala skolorna. Det finns några skillnader i frihetsgraden. Framför allt kan fristående skolor göra vissa avvikelser från läroplan och timplan för att anpassa den till skolans speciella inriktning. Men dessa friheter kom ju inte till av misstag utan var tvärtom en del av poängen med de fristående skolorna. De skulle ju visa nya vägar mot mer mångfald och högre kvalitet i utbildningen. Den rätta lösningen borde vara att alla skolor gavs samma utrymme att hitta egna lösningar på hur verksamheten ska bedrivas och kvaliteten höjas i undervisningen.
Villkoren för konkurrens behöver utjämnas och stramas upp också i andra avseenden.
För att en marknad med fri konkurrens ska kunna fungera på ett sätt som tillgodoser alla parters rättmätiga intressen måste marknadsföringen bygga på ett allmänt accepterat normsystem, som anger vad som är tillåtna konkurrensmedel. Det borde vara särskilt viktigt när utfallet avgör unga människors utbildningsval och de resurser de för med sig ut i livet. Tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting har Friskolornas Riksförbund gett ut en skrift som inehåller rekommendationer om hur gymnasieskolorna ska utforma sin information om vad de erbjuder eleverna. Särskilt viktigt är att man håller vägledningen till eleverna för deras studieval isär från marknadsföringen av skolan som institution . Det ideala är ett regelverk som anger det som måste ingå i alla gymnasieskolors material för marknadsföring men som också sätter gränser för det som får ingå. Till det som måste ingå hör de utbildningsresultat skolan kan dokumentera. Klara politiska ställningstaganden i denna fråga vore välkomna.
Bland frågorna som rör konkurrensen på utbildningsmarknaden finns också det som kallas avknoppning av kommunala skolor, som alltså säljs, hittills enbart till skolledning och lärare i de berörda skolorna. Vid de avknoppningar som är aktuella har de ekonomiska villkoren varit mycket gynnsamma för köparna. Man betalar enbart för skolans inventarier, till av kommunen bokförda värden. De värden man inte betalar något för består framför allt av elevstocken och lärarkåren. Det ger ett klart övertag i förhållande till de äkta friskolorna, där huvudmannen/ägaren måste investera inte bara i inventarier utan ännu mycket mer i anställning av lärare och annan personal samt rekrytering av elever. (Vid en försäljning av en friskola syns dessa värden tydligt i priset.) . Också här pågår en översyn av en särskild utredare.
I utvecklingen av skolpolitiken är det högst önskvärt att Skolverket spelar en mer aktiv roll. Inte bara i tillsynen och inspektionen av skolorna, som nu är alltför gles - i synnerhet av de kommunala skolorna - utan även i ett engagemang vad gäller skolornas konkurrensmetoder.
Hur en reform av kommunernas medelstilldelning än kan komma att se ut finns utrymme för Skolverket att bidra till en dialog mellan fristående skolor och den kommunala styrelsen om reglernas tillämpning. Etableringar av nya skolor bör vara uttryck för en seriös strävan att tillgodose behovet av fullgod utbildning och bra miljö, alltifrån förskolor till gymnasier. Lycksökarna och de kortsiktiga vinstmaximerarna hör inte hemma på utbildningsmarknaden.
Rubriken på det här anförandet är ju Därför behövs friskolorna. Med det menar jag inte att de är nödvändiga för att konkurrens ska finnas. Den skapas av det fria skolvalet och skolpengen, inte av att det finns andra huvudmän än kommunerna. Men de fristående skolornas ankomst har gett skolvalet en ny dimension. Den frihet de fristående skolorna positivt utnyttjat är att förnya sätten att organisera undervisningen, öka lärares, elevers och föräldrars engagemang och intresse, skapa en bra inre miljö samt erbjuda utbildningslösningar som inte funnit plats i det övriga utbildningssystemet. De har underlättat för föräldrar och barn att välja skola utifrån sin uppfattning om var god utbildning och god arbetsmiljö finns att få. Den politiska utmaningen ligger i att göra alla skolor till ett bra skolval.
Tillbaka
Publicerad: 17 december 2007