När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt! Det betyder att det är du som ska ro, lär Vilhelm Moberg ha sagt. Jag sitter nu i den båten. Det är jag som är politikern.
För ett tag sedan avslutade jag mitt arbete som rektor på Freinetskolan Mimer, en liten plantskola för idéer, med en dynamisk personal, med 200 nyfikna barn i åldern 1 till 16 år, med visserligen fula lokaler från 1970-talet, som ändå alltid sjuder av liv och utveckling, med medvetna, engagerade föräldrar och med resultat i topp. Istället är jag nu ordförande i Barn- och skolnämnden i kommunen, en verksamhet med 1350 anställda, 9700 barn i åldern 1 till 16 år, med ungefär 30 lärartjänster låsta i lokaler vi egentligen inte behöver, med alltför låg lärartäthet och alltför låga kunskapsresultat.
Jag har på kort tid med hästlängder lyckats med att slå rekord i den lokala tidningen. Jag har för tillfället varit namngiven varje dag i fem veckor i samband med en het debatt kring en skolnedläggning. Låter det som om jag gjort ett nedköp eller?
I så fall vill jag dementera det. Det känns bara ibland som om jag bytt min snabba, lättmanövrerade racerbåt mot en motsträvig atlantångare som tuffar på i samma riktning som den alltid gjort, oavsett vad som sker på kommandobryggan.
Från och till har jag dock ganska kul. Som till exempel när oppositionen med anklagande miner tittar på mig från talarstolen i fullmäktige och säger –”Ann S Pihlgren fattar detta beslut för att hon är gammal friskolerektor”. Det är ju klart att jag gör. Inte kan jag i mina beslut och avväganden bortse från att jag varit rektor i en oerhört dynamisk verksamhet med goda resultat. Jag kan heller inte bortse från min ännu längre erfarenhet som kommunal rektor, för att inte tala om min erfarenhet som mamma!
På något sätt får många av oss från friskolevärlden höra kommentarer om att just den erfarenheten skulle sticka ut, vara speciell eller till och med klandervärd. Några av de ovärderliga friskoleerfarenheter jag bär med mig i beslutsfattandet är att det går att förändra skolan till en plats för alla barns nyfikenhet och lärande, att det går att hitta bättre ekonomiska och administrativa lösningar än dem som vi ”alltid gjort på den här skolan” och att man med tydlig ledning får all personal att växa och utvecklas.
Och här finns motivet till att jag åtog mig uppdraget som ordförande och skolpolitiker. Jag tycker att det är viktigt att omsätta de kunskaper och förhållningssätt jag fått utveckla genom mina erfarenheter till samhällsnytta. Det låter högtravande och kanske idealistiskt i överkant, men är det inte just den inställningen som i bästa fall genomsyrar friskolevärden? Jag tror att skolvärlden i stort skulle må bra av mer av den idealism som finns inom friskolorna och att friskolorna kan och bör ta ansvar för samhällsutvecklingen.
Så jag strävar på med mitt idealistiska projekt. Och på förvaltningen finns en bra chef till hjälp. Han har också varit friskolerektor. Och vad beträffar Vilhelm Moberg så är jag övertygad om att han har helt rätt. I alla fall om han talar till mig. För nog ror jag alltid. Så det ryker i årtullarna på atlantångaren. Lite idealism har väl förresten ingen dött av. Tja, det har de nog, men det är en annan historia.
Ann S Pihlgren
Filosofie doktor i pedagogik,
Ordförande i Barn- och skolnämnden i Norrtälje kommun
Konsult i ledarskap, organisation och utveckling
Före detta lärare, friskolerektor, grundskolerektor, förvaltningschef
Tillbaka
Publicerad: 29 oktober 2008