Friskolereformen
Utvecklingen har gått snabbt sedan det nya systemet med kommunala bidrag till fristående skolor infördes år 1992. Som exempel kan nämnas att det läsåret 1991/92 fanns ca 90 fristående grundskolor och att antalet läsåret 2008/2009 var 677.
Vad är en friskola?
Friskolor är skolor som drivs med en annan huvudman - ägare - än de som anordnas av kommunen eller landstinget. Fristående skolor finns på såväl grundskole- som gymnasienivå. Det finns också fristående särskolor, vilka oftast är integrerade vid en fristående grundskola samt fristående gymnasiesärskolor. Fristående förskoleklass kan också bedrivas i anslutning till fristående grundskola eller särskola.
Öppen för alla
En fristående skola ska vara öppen för alla. Alla som vill har således rätt att gå i en av Statens Skolinspektion godkänd friskola, oavsett om skolan ligger i den kommun där man är bosatt eller i en annan kommun. Har Skolinspektionen också förklarat friskolan berättigad till kommunala bidrag är hemkommunen alltid skyldig att betala bidrag till skolan för varje elev som går där. Bidraget baseras på kommunens egen skolpeng.
Bidragsberättigade grundskolor och gymnasieskolor får inte ta ut avgifter för undervisningen. De får inte heller ta ut ansöknings- eller anmälningsavgifter.
Det är vanligt att antalet sökande till en friskola är fler än antalet platser. De fristående grundskolorna kan då använda sig av kötid, närhetsprincip och syskonförtur som intagningsprincip. På gymnasienivå använder man betygen som urval.
Om utbildningen kräver att eleverna har speciella färdigheter i musik eller dans, får hänsyn tas till färdighetsprov vid antagningen. I övrigt får tester eller prov inte utgöra villkor för att eleven ska bli antagen till skolan eller få fortsätta där.
Barn i behov av särskilt stöd
I vissa fall kan en kommun neka att betala en fristående skola bidrag för särskilt stöd som en elev kan behöva, nämligen om det finns en kommunal skola som redan har mycket bra resurser för att tillgodose elevens särskilda behov. Bakom detta ligger ett resonemang att en ovillkorlig rätt för elever med behov av omfattande särskilt stöd att välja skola - kommunal eller fristående - kan leda till orimliga kostnadsökningar för kommunen om man inte får samla elever med liknande behov som kan utnyttja samma investeringar till en och samma skola. I de fall kommunen nekar den fristående skolan sådant särskilt bidrag kan skolan neka att ta emot eleven. Detta gäller för såväl fristående skolor på grunskolenivå som för fristående gymnasier.
Information om kompletterande utbildningar
Vid sidan om det offentliga skolväsendet i Sverige finns det utbildningar som staten stöder, kompletterande utbildningar. Kännetecknande för dessa är att de har en enskild huvudman (ägare) det vill säga utbildningen anordnas inte av kommun eller landsting.
Utbildningarna utgör ett komplement till gymnasial utbildning genom att de koncentrerar sig på ett ämnes- eller yrkesområde. De ger inte någon formell behörighet till fortsatta studier, utan kan ses som yrkesutbildningar eller förberedande till fortsatt högskoleutbildning där en viss färdighet krävs, till exempel konst- och hantverksutbildningar. En liten grupp av dessa utbildningar ligger på en högre nivå och kräver genomgången gymnasial utbildning eller viss yrkeserfarenhet.
Det finns för närvarande ca 150 utbildningsanordnare som erbjuder utbildningar inom till exempel konst, dans, teater, musik, design, mode. Andra utbildningar återfinns inom sådana områden som hantverk, media, flyg, frisk- och hudvård m.fl. De flesta av utbildningarna är avgiftsbelagda för eleverna. En del av utbildningarna berättigar till studiestöd, andra inte. Mer information om elevavgifter och studiestöd lämnas av respektive skola.
Tillbaka
Publicerad: 21 oktober 2009